Acceptans – det är ett ord vars innebörd jag har en minst sagt trasslig relation till! Det är ett såntdär typiskt begrepp som jämt ska ältas i varenda usel Hitta-dig-själv-bok dessutom! Så nu är det väl verkligen på tiden att undertecknad tar och hackar sönder den där vanföreställningen om att; ”Acceptans, det är biljetten till det nya livet!!!” Här ryms ingen harmonisk jävla acceptans vill jag lova! Nänä, här råder snarare en ”ur-vägen-mentalitet”! Det måste folk begripa! Skulle jag – autisten med laserminne och noll utrymme för ”speedbumps” – kasta mig in i den skärseld som det vore att beta av min gedigna lista över allt och alla som hade behövts accepteras?! Det hade sett ut det! Jojomen, där hade jag, trots det hyperfokuserade och effektiva unikum jag är, haft att göra! Gammal nedrighet uppblandad i virrvarret av all daglig förtret….Ojojoj, det hade krävt en noga utarbetad strategi! Så fort en ”nu krävs acceptans”- situation uppstod så skulle jag behövt ha en facitpärm till hands. Typ ett uppslagsverk med tydliga riktlinjer, mindmaps och färgkoder! Röd kod = akutacceptans etc.
Jamen – bara idag har jag parerat mig fram genom ytterst svåraccepterad trängsel på en av stadens stormarknader! Där tycker folk att det är genomtänkt att exempelvis ställa sig och blocka skylten med streckkod som jag ska blippa med min scanner! I höjd med fruktdiskarna hade jag hunnit snubbla och fått skrapsår i sinnet flera gånger pga totalt oacceptabelt beteende från så väl andra kunder som matvaror! Herretid, om inte ens de varor jag på förhand BESTÄMT att jag ska ha finns på plats – VAD mer för jävelskap kan då inte komma att inrymmas under mitt handlingsuppdrag?! Och i höjd med bröddisken hade jag hunnit tänka ut den enda vettiga förutsättningen för att kunna skrida runt som en älva genom butiken och plocka på mig acceptanspoäng! Maskering! Jag har en svart gammal sjavig underkjol liggandes i nån garderob, lång som fan, med resår upptill…Med den uppdragen till halsen, armarna ut genom två hål, gula diskhandskar på händerna och en mc-hjälm med svart visir på huvudet så hade jag velat se den som frivilligt tagit sig för att testa min acceptansförmåga! I dessa tider är det fullt rimligt att bära skyddsvisir och handskar så varför skulle inte denna min geniala lösning accepteras?! Som avslutning på mitt stormarknadsbesök skulle jag ha nån slags id-handling att hålla upp, sådär som poliser gör, där det framgår att jag har förtur i alla köer. Ett så kallat Autistkort! (Ett sådant vore fan oumbärligt! Sjukt bra idé!) Så när jag då kommer där i full mundering med mitt kort i näven kan jag bara plöja mig förbi alla i kön. Jag kan verkligen se framför mig hur folk förskräckt viker undan samtidigt som de försöker låta bli att titta på mig. Perfekt – alla känner sig lättade när de förstår att det enda jag var ute efter var att snabbt betala och gå ut och ingen har sett att det var jag!
TV3:s Lyxfällan, programmet som på något outgrundligt vis har höga tittarsiffror trots att ”ingen tittar på det för att det är så hemskt och pinsamt”… I det har man tagit in en sk KickAss-coach; Philip Diab, att röra om i grytan…
Philip Diab, mina vänner, innehar en master i att få folk att fatta! Han förtjänar tamejfan en helt egen tv-show! Personligen har jag generellt svårt för terapeuter som ”själva gått den hårda skolan” och ser det som sitt livsöde att ”rädda” andra människor…å inte vet jag vad fan Diab har för bakgrund – det spelar liksom ingen roll när det kommer till honom! Han bara kör på, attackerar och har rätt! Han till och med svarar på sina egna frågor åt de som sitter där och behöver acceptera att de inte kan leva över sina tillgångar. Såhär;
”Idaug ska vi prauta om vah det äur som göur att döu kännör att döu moåste kompenseira ditt deuliga meuånde gejnom att shuoppa, röuka, drickah! Föur de göur döu! Dejt äur seuå som döu behandlar daj sjäulv! Vah kännör döu näh jag säj såh? Jeou, deå bleur döu arrrg! Jaug seur peuå daj att dette äur juobbet föur daj -men de moåste ble juobbet föur att döu ska vaukna opp! Döu behöuver ente känna att döu e deålig – legg auv me deh! Skah vi säj såh häur nöu – att döu köuper ente en ende grajj till peuå trette daugar – ä döu meh peuå deh?! Brau! Då saj vi såh! *handskakning* Jah då stannah vi däur.”
Jävlar i min lilla låda så effektiv! Och 9 av 10 deltagare är ”stunned” efter att Diab har visat var skeåpet skahh steå! Vem fan är Dr Phil liksom?! Nänä, a round of applause for King Philip Diab! Mer sånt!
Jag är avancerad. Jag är aldrig nöjd. Det måste alltid vara ”lite till” eller ”lite extra” om det ska duga. Jag klarar mig liksom inte på såna där i mitt tycke fåniga citat som dyker upp titt som tätt på exempelvis facebook…Var och varannan dag så har nån lagt upp ”visdomsord av Tomas Gunnarsson” och jag bara häpnar…”Ta vara på dagen, den är bara idag” eller nåt!!! Sånt tycker folk räcker! Gunnarsson höjs till skyarna som om han vore Dalai Lama medan jag själv lyckas lista ut så många och avancerade metoder för att orka med livet att jag borde få betalt! Hut!
Just nu har jag omfattande problem med äckliga flugor som jag ännu inte lyckats lista ut hur jag ska acceptera. Jag får helt enkelt återkomma om det.
// Kit
