Flera dagar av denna vecka har min värdefulla energi gått till spillo pga en av Arbetsförmedlingens handläggare! Jag är så jävla irriterad på vilket sätt denna människa tror att det är OK att kommunicera! Som autist så blir jag dessutom fixerad vid kränkningen och orättvisan jag upplever. Och jag låter mig ICKE vara tyst och bara ta emot heller – jag viker mig inte!

AF (jag får kalla henne så) tar plötsligt kontakt efter att vi inte hörts av sedan inskrivningen. Hon inleder med att ”det var länge sedan som du hörde av dig”…(Hmm? – Jag kan inte minnas att vi sagt att jag ska höra av mig?)

Därefter undrar hon om jag numera är arbetssökande på heltid eftersom det läkarintyg de har fått bara sträckte sig till årsskiftet. Det låter kanske inte SÅ konstigt, men väg då in att AF även själva har gjort en omfattande utredning av min arbetsförmåga och som har landat på 50%. I praktiken betyder det alltså att jag är arbetssökande 50%/stämplar 20 timmar i veckan.

Stressad som fan svarar jag att jag inte fått någon info om att jag ska höra av mig inom en viss tidsram och att jag naturligtvis fortfarande är nedsatt till 50%. Jag skriver att läkarintyget för att Försäkringskassan ska utbetala sjukpenning är förlängt till 30/4 och jag understryker uppgifterna i AF:s egna utredningsunderlag.

AF svarar att man som arbetssökande alltid ska höra av sig om någon förändring sker. Hon instämmer i att det finns ett omfattande underlag hos dem. Hon bekräftar att min arbetsförmåga inte behöver utredas mer.

Hon förklarar också att ”det är den andra halvtiden som du är arbetssökande som AF kan jobba vidare med”. Sen frågar hon ifall jag är intresserad utav att få en sk SIUS-handläggare. Det är en särskild insats som kan fungera som länk till olika arbetsgivare när man har en funktionsnedsättning. Hon skickar en länk med info och skriver att jag kan fundera på detta. Hon lägger till att det vore bra om jag skickade in mitt förlängda läkarintyg.

Jag svarar AF att jag inte kan se att någon förändring som skulle ha fått mig att höra av mig har skett? Läget är ju exakt detsamma? Jag förtydligar också att jag inte har något problem med mitt intellekt, vilket hon verkar tro eftersom hon tänker att hon behöver utveckla att ”det är din halvtid som du inte är sjukskriven som vi kan jobba vidare med”. – Jo, det är väl helt och hållet därför som jag är inskriven hos dem eller?!

Jag är fullt införstådd med vad SIUS ”innebär” eftersom jag haft SIUS i cirka 5 år innan jag fick min senaste anställning. Denna insats var totalt meningslös och inte mer än ett ord på papper. Det enda positiva var att jag inte behövde rapportera antal sökta jobb varenda månad. Ett rättså naturligt samband då syftet med SIUS var att finna rätt ingångar – vilket aldrig skedde.

Hursomhelst, om hon har mina uppgifter i behåll såsom hon bekräftar att hon har så bör hon väl ändå se att SIUS inte är nåt nytt för mig. Men visst, jag svarar att jag gärna vill ha SIUS och hoppas att insatsen ska vara mer seriös denna gång. Slutligen ber jag även att få veta HUR de vill ha läkarintyget insänt, ska det postas, scannas, lämnas i nån brevlåda?

AF svarar att SIUS inte var något tvång utan ett erbjudande. Hon behöver få veta säkert ifall jag vill ha SIUS eller inte eftersom det valet avgör vilken slags handläggare jag ska få byta till. Vart hon vill ha läkarintyget får jag inget svar på.

Undertecknad svarar och replikerar att vi alltså kan konstatera att det är hos AF som en förändring sker! Det är bytet av handläggare som föranleder hennes kontakt med mig. Varför skriver hon att ”man som arbetssökande alltid ska höra av sig om någon förändring sker” JAG har inte på något sätt undflytt något åtagande så som hon initialt hävdar.

Och jag får åter förtydliga att jag inte har något problem med intellektet utan att jag förstår hennes invit runt SIUS just så som hon skrivit; att jag skulle fundera på det. Jag har ingen som helst anledning att uppfatta erbjudandet som något annat än just ett erbjudande. (Ett tvång?! Vart fan får hon det ifrån liksom?! Varför skulle jag ha uppfattat det så?!)

Eftersom jag hunnit fundera lite till på det där med läkarintyget så vill jag faktiskt gärna veta varför AF ens ska ta del av det?! Jag tänker att den tid som intyget avser är tid som jag varken är arbetssökande på eller uppbär a-kassa för. Jag förklarar för henne att jag inte tycker det är jätteroligt att sprida ytterst personliga uppgifter om det inte är absolut nödvändigt och att jag gärna vill få anledningen förklarad för mig. Jag påminner henne om att hon också behöver meddela HUR de isåfall vill få in intyget.

AF svarar…

”Du kan skicka in intyget till bla bla bla….Då är du nu uppsatt på kö tilll SIUS och det kan ta några månader”

Alltså, vad i helvete är det frågan om?!

Jag får varken några ursäkter eller vettiga förklaringar?! Hon kan alltså konversera lite efter hur hon själv känner för, och om jag är motsträvig så är det helt OK att bara ignorera? Hennes sätt att ”bemöta” mig genomsyras av förutfattade meningar och noll respekt! Jag förstår mycket väl att personer som helt saknar kunskap om NPF kan bli osäkra runt hur man ska uttrycka sig eller på vilken nivå de ska kommunicera. Men i detta exempel så inleder hon med att projicera ansvaret att höra av sig på mig och är totalt arrogant hela konversationen ut.  Jag svarar, jag förtydligar, jag ställer relevanta frågor för att hon ska ha möjlighet att bemöta mig respektfullt – men hon tycks välja att betrakta mig som en lägre stående varelse som inte behöver tas på allvar. Som nån slags jävla självuppfyllande profetia; ”ja, såna där med ADHD/Autism de är ena jobbiga jävlar som inget begriper! Och ilskna och uppkäftiga är de också!”

Så vad har jag svarat? Ja, jag har helt enkelt bara kopierat och upprepat vad jag skrev angående läkarintyget. Och sen har det varit tyst.

Är jag besviken? Nä, egentligen inte. Jag vet ju att folk inte alltid vet bättre. Men betyder det att jag accepterar det? Nej, det gör det så fan heller.

 

//Kit