Veckohandlingsutmaningen

Att jag inte gillar att handla och komma i kontakt med ”vilka-som-helst- Hopplösingar” vet den som läst min bok. Men ibland måste man ju även om jag även ogillar måsten. Då var det alltså veckohandling idag. På en riktig Stormarknad. Där jag är van att handla och har koll på gömställen och rutt.

Det börjar bra. Jag känner hopp om mänskligheten när jag ska ta en vagn. Det kommer en kvinna o ska ställa sin vagn. Jag kommer rimligen att ta denna vagn efter henne. Hon säger då att det är en idiotvagn. (Nej, så sa hon inte, men hon beskrev att det var en såndär retfull vagn som har ett hjul som vill åt ett annat håll än de andra) Tack vare hennes uppriktiga insats så kunde jag välja en annan vagn. En äkta Hopplösing hade inte fattat att hon skulle säga något.

Men vad händer sedan?! Jo, när jag kommer in där i allsköns (nåja) ro, och ska sponsra deras verksamhet med min ekonomi, -då har de vänt upp o ned på precis allt!

Plötsligt menar de på att allt tydligen varit för jävligt uppstyrt därinne varför de prompt ska möblera om överallt! Utan en tanke på vad det väcker i mig! ORO! Här kommer jag vänligt inställd och vill gå min vanliga runda, men får nobben direkt! Förvirringen är total. Jag får gå fram o tillbaka, leta och bli stressad! Allt tar längre tid och blir fel! Skitjobbigt.

Jag vill skälla ner all personal jag ser och vara spydig. Men jag håller mig. Halva mejeridelen är tömd/flyttad. Var är den andra?! Jo långt långt bort därifrån såklart. Så att jag har splittrats ännu mer när jag väl anländer eftersom jag plockat annat på vägen.

-Men de har tur, Köpmännen! För vid mjölken står en äldre herre som även han visar sig vara en ickeHopplösning. I mitt tycke står han i vägen för mig där han saktfärdigt plockar ner mjölk i sin rullande korg, en efter en. Men jag skulle nog egentligen kommit från andra hållet. Kanske får jag lite grann skylla mig själv då jag går mot strömmen, -om man ska hårddra det. Dock hindrar ju inte det mig att bli irriterad och känna att jag vill ryta åt honom att försvinna!

Han tittar upp och ser mig. Ler och säger ”Jamen vänta jag ska flytta på mig här ser du”. Då hör jag mig själv medge att det nog egentligen är jag som tabbat mig då jag kommer från fel håll. Han fortsätter att vara vänlig ; ”Åh, lilla Fröken , det finns mycket värre saker än att jag får flytta lite på mig”. Jag blir nästan rörd. Så snäll liten farbror.

När ska man bli sådär harmonisk? När ska man autoslås av tanken ; ”det finns värre saker!”, istället för att varva upp och slösa energi? För visst fan finns det värre saker, det fattar väl jag med…Men min hjärna är alltid inställd på autokommando ”Vad i helvete?!”

När vi betalat, och kors i lysrörstaket, inte fått nån jävla avstämning, så är det fokus på att lämna stället. Då ser jag att de sagt upp skyltar i hela gången om att de håller på att iordningställa sin ”nya” mycket mer genomtänkta affär.

”Här förbreder vi vår nya kassalinje”

Då vill jag veta; vad är förbreder? Det stavas FÖRBEREDER! Och genast bubblar förtreten upp! Hopplösingar! Hur kan de sätta upp dessa felstavade skyltar och låtsas som ingenting?! De bara jobbar på utan ett skymt av skam! Jag går med på att unna mig en semla i deras fik för att jag ska komma i fas igen. Det här var jobbigt för mig.

Å huu! – Så tråkig och bitter jag är som retar mig som jag gör. Men det kan inte jag hjälpa. Sån är jag.

/Kit