”Burn the circus down ’cause the world is full of clowns
They’re all stupid and they’re proud, making smiles on they mouths
I don’t hang with Bozos, homie, I can’t be around you
Anyone who knows me, knows my feet don’t fit in clown shoes” -Tom MacDonald
Jamen, jämt och ständigt har jag gått och tänkt att det är jag som är clownen. Men nu får jag för en gångs skull medge att jag har haft fel! Jag avskyr fel. Jag har sagt det förr och gör det igen; allt ska vara smooth, lättsamt, trevligt, vänligt etc. Men det fel som jag haft blir nu en gång för alla rätt! Rättat, justerat och jävlarimej ristat i sten!
Det är nämligen andra som är clowner! Jävlar vad folk det vimlar av som uppfyller varenda kriterie för clownskap! Så sent som idag satt jag i möte med TRE stycken! ”Vänligen gå och tvätta av er färgen och byt om så kan vi prata sen!” Kände jag! För så fullkomligt tokiga, klumpiga och vettlösa var dessa tre! Föga förvånande var de skolpersonal! Totalt verklighetsfrånvända clowner som dessutom inte ens begrep sitt egna åtlöje. Alltså – de är på allvar övertygade om att alla som ser/påtalar brister i deras ”såhär-har-vi-alltid-gjort-verksamhet” har fel! Hur de än tappar vad de jonglerar med och hur de än snubblar på sina egna ord så ingår det i nån slags välrepeterad föreställning. Föreställningen där de tror att de är direktörer! ICKE – säger Kit Woman. Vanföreställningar! Mig lurar de INTE. Jag ser deras groteska ansiktsmålningar, röda trassliga hår och inte minst ser jag de stora skorna! Dessa människor kan inte vara annat än clowner! Hela repertoaren består av fails i form av verkningslösa åtgärder, motsägelsefulla uttalanden, tafatthet och inte minst kommunikationsmissar! De missar tamejfan på allt! Deras illa skrivna protokoll är ett enda tårtkladd där man garnerar med sånt som ”låter bra och ser fint ut”. Jag behöver liksom inte lyssna på dem mer än i nån minut innan jag riktigt hör hur färgen de har i fejan krackelerar!
Jag blir knappast road. Jag blir OROAD. Ändå vill jag gapskratta åt dem på plats. De kan inte ha sett sig i spegeln på flera år. Och inte kammat sig heller. Tro inte att det går att få dessa clowner att ta sig samman, lyfta blicken och se längre än deras blankpolerade röda näsa räcker heller! Nej, man får bara gå därifrån. Lämna dem därhän bland fåntratteriet och ballongerna med kommunlogga på. Iallafall tills man har underlag nog. Då jävlar finns ingen plats för skämt! HUT!
Nä, nu är det slut på att gå omkring och tro att det är jag som tar mig fram i skitfula jätteskor. Tvärtom – jag har vackra, nätta små ballerinaskor. Specialskodda med sporrar och såna där spiraler som man kan hoppa fram med! Rätt som jag känner för det kan jag ge nån clown en lätt bakåtspark när jag passerar. Och vill jag så kan jag lätt ta mig förbi dem på en enda studs!
Skönt också att slippa hamna i opraktiska lägen. Som när man dör och det ska kistläggas! Clownskor. Problem direkt. Det går inte stänga kistlocket utan att skorna tar emot! Skulle man fått göra hål då i den dyra kistan så de stuckit upp som två jävla clownnäsor?! Bevare mig väl! Nu duger det gott att vikas ned lätt och smidigt i en vanlig flyttkartong! Säg nåt jag inte löser?!!
All min fantasi fortsätter som vanligt – den tillhör då INTE något clownskap. Jämt slår den till! Hör jag vinjetten till reklamen om Guldbrev – ja då byter jag snabbt ut texten till ”sälj din kropp och få pengar…”osv. Står nån o okynnesglor på mig så citerar och utbrister jag ”DEEEET FINNS INGENTING ATT SE” likt Magister Rocka i Hitta Nemo. Eller så ber jag människan att sluta titta på mig med sin arbetarklassblick, som Peter i Svt:s humorserie ”Kjell” säger. Eller så gör jag bara blixtsnabba kopplingar i största allmänhet. Svårare än så är det inte.
Tänk om andra människor var lite mer mentalt tillgängliga för det som är annorlunda. Om de intresserat sig mer och därmed fått tillgång till logik och bravur…Själv tycker jag det är mycket berikande när någon från samma planet som mig delger sin allra mest genomtänkta fakta. Förr i världen gick det omkring en snubbe i ett av stadens köpcenter och delgav alla att han var en kanin. Eller rättare sagt; han dubbelkollade med random folk så att de hade uppfattat allt korrekt. ”Du vet väl om att jag är en kanin?” Jo, för saken är den att man kan inte ta för givet att andra fattar. Vad som är uppenbart och tydligt för mig är då verkligen inte alltid det för andra! Och tänk om andra kunde begripa att om de bara delgav rätt information från början så hade de sluppit följdfrågor och långa utdragna processer! Ingen vill ha en evighetsdiskussion med en autist med adhd som aldrig ger sig. Och autisten med adhd vill definitivt inte ha den med motparten heller. Särskilt inte när motparten är clown. Några utav den allra värsta sortens clowner tar det steget längre. De klättrar upp på de största och högsta hästarna de kan hitta på sin egen luffarcirkus. Tvi fan och arma hästkrakar! Kånka omkring på sånt!
Tacka vet jag en av mina gamla anfäder på 1800-talet. Johan Svensson, en man av rang på min mors sida av släkten. Han passade inte heller i clownskor utan fick sitta på mentalsjukhus istället. Stänger man in och kväser en sådan person så får man ta att sinnet insjuknar. Då blir det fullt logiskt att vokabuläret mer o mer fylls av okvädesord Och att farbror intalar sig att han är en mäktig person från främmande land. Det är så man räddar sinnet. När man lever bland clowner som ”vet bättre” så måste man ha en jävligt bra fantasivärld att kliva in i. Så man får någon ordning åtminstone!
Dessutom så måste allt vara extra-extra. Extra allt och deLuxe för att det ska kännas lättsamt och trevligt. Redan som barn skilde jag på fantasi och fantasi. Andra märkliga barn kunde få för sig att låtsas att man bodde i en koja. Wtf?! Jag insåg att det var alldeles för dumt för att man ens skulle låtsas en sån sak! Det fanns liksom vare sig möbler, kylskåp eller nånting. Kanske var det så att man på bästa clown-manér skulle låtsas även det! ICKE! Tänkte den unga Kit Woman och låtsade att hon inte ens var där. -Hör av er när ni greppar den nivån av låtsande, typ! Allt ska vara högtflygande, sjukt bra och tjäna ett jävligt rimligt syfte för att man ska underkasta sig att låtsas om något! Annars kan det vara.
Nu har jag alltså börjat inleda inlägg med en bild som förtydligar innehållet. Tydligt ska det vara. En mycket motstridig manöver skall dock sägas. Jag gillar INTE förändringar. Särskilt inte när det ska pröva energiåtgång och tålamod. Bilder ska vara fix och färdiga – jag orkar inte hålla på å ladda ner appar å jävelskap! Men man måste trots allt understryka och förstärka så att budskapet framgår!
Tom MacDonald nailar hur man ser ut när man försöker likna en clown. Men mig lurar han ICKE! Kit Woman vet att målningen är ett snabbt hafsverk och att det röda trasselhåret var för fult för att kränga på sig. Ett par eventuella stora skor på hans fötter är ren rekvisita. Vettigt folk får ständigt maskera sig för att smälta in och nå fram till majoriteten. Majoriteten är väldigt ofta clowner!
Avslutningsvis; de där tre clownerna jag tvingades sitta och tramsa med idag…Jag misstänker att de inte var människor överhuvudtaget. Det finns starka indikationer på att de i själva verket var en sån där trio apor! Såna där som aldrig hört, sett eller sagt nåt. Tvi fan!
Hut!
//Kit
