Ja det är det.
Emellan dessa mina inlägg får jag tusen idéer om vad jag måste komma ihåg att skriva om. Naturligtvis glömmer jag bort vilka det är. Det förklaras inte enbart av mitt dåliga minne utan även av sig självt: jag snubblar och utsätts dagligen av saker som är av såpass irriterande grad att de borde lyftas. Inte för att de är värda det och för att det på något sätt känns bättre – utan för att försöka förklara och begripliggöra för omvärlden vilka dagliga strider man tvingas ta sig igenom! Man kan känna sig rent schizofren på köpet! Vissa dagar känns sannolikheten för att allt elände är organiserat av någon ond makt större än att det skulle bero på vanlig slump och otur!
Igårkväll ställde jag en fråga till en vän som är ungefär lika irriterad av allt som jag är; vad tycker du jag ska skriva om? Det utmynnade snabbt i att ”vad fan som helst” medför sin jävlighet, så det blir svårt att välja ut bara ETT ämne eller EN sak när det mesta är jävligt störigt. I de allra flesta sammanhang har uttrycket ”det är då själve fan” en naturlig plats!
Eftersom jag har en tendens att flera gånger dagligen sitta och bläddra på Hemnet, så har jag just stört mig på typiska ”mäklarbilder och mäklartext”. För det är då själve fan hur det alltid ska överdrivas i beskrivningen av varenda ”objekt”! Jag behöver bara se huvudbilden så fattar jag vad mäklaren kommer att bygga hela sin ”story” runt! Att inte säljaren bara väljer att bo kvar istället om allt är så jävla fantastiskt?! Jag blir liksom mer nyfiken på att veta varför stället säljs än hur perfekt livet kommer att bli för den som köper hushelvetet – enbart tack vare alla de superlativ som mäklaren sammanfattat på ett ytterst generaliserande vis.
Jag riktigt ser när hen anlände till ”objektet” och försökte låta bli att dregla under konversationen med säljaren för att inte avslöja hur hen febrilt kalkylerade inom sig för att räkna ut ”hur själv få loss så stor del av affären som möjligt”. Detta gäller naturligtvis även i de fall ”objektet” är ett ruckel. ”Hur ska jag få detta mögelluktande, skitiga hus att verka så attraktivt som möjligt”? De flesta förutsättningarna går under samma princip; det SKA in ett gäng färska tulpaner, diskbänken SKA prydas med udda grönsaker, tjusiga glas, en oöppnad flaska och nåt jävla snedskuret bröd! Eller så SKA den rostfria kaffemaskinen som inte ingår i köpet zoomas in, det SKA staplas ett par antika koffertar på hög med ett par inredningstidningar liggandes ovanpå – för såna ”bord” har ju alla! Av nån obegriplig anledning så väljer de också att placera en lampa ovanpå tidningarna – WTF?! Och NATURLIGTVIS ligger det en nonchalant draperad pläd på sängen som man på något vis lyckas att få att se ut som en dyr hotellbädd. Hur jävla fult det blir när köparen släpar in sina egna normalslitna möbler, kroniskt dammiga tygtulpaner, ställer upp sin bakterieangripna vita men missfärgade kaffebryggare och alla andra random pinaler blir en senare överraskning. Ja jag säger RANDOM pinaler för hur vanligt kan det vara att man på riktigt endast innehar kvalitets och designmöbler?!
Nu blev det trots allt ett rejält utlägg av enbart ”mäklarbilder” men ”själve fan” finns överallt. På Ica exempelvis. När jag ska handla lösgodis! Hur jävla svårt är det att gå från ETT håll, att INTE sträcka sig för att plocka diagonalt, att INTE stup i ett kliva in och ut ur raddan av folk för att ”överblicka vilka sorter man vill ha” och sen tränga sig fram till målen, att INTE ta med sig barn som ändå bara betyder konflikter, eller allra helst; att bara vänta med att passera godisområdet tills JAG är klar! Det slår aldrig fel – det kan vara TOMT när jag går dit men sen är det väl själve fan att alla andra ska ansluta under tiden jag avbetar vänster – höger.
Min vän köpte semlor häromdagen. Unnade sig. Döm om hans förvåning när han kommer hem, äter och tvingas inse att det är vaniljkräm istället för mandelmassa i fanskapet! Givetvis har förpackningen märkts med ”vaniljsemlor” -men är detta nån plötslig allmän vetskap?! Vet gemene man att semlor numera kan innehålla massa annat än just mandelmassa?! Om inte ens semlor hålls fredade så vad fan sker härnäst i detta totalt otrygga samhälle?!
För ett tag sedan var jag enormt törstig i affären, förbjöd mig själv en cola och köpte istället en Ramlösa med smak av passionsfrukt. Jag skyndar hem för att inte stå och halsa en 1,5 litersflaska utanför Ica (för så gör man inte när man är en vuxen människa även om jag inte har några som helst problem med att nån skulle göra det). Hemma öppnar jag flaskan och möts av en fullständig odör av kattpiss! Impulsiv som jag är så tar jag ändå ett glas, häller upp och ska dricka. Men det var då själve fan att man uppenbarligen köpt en total odrickbar sorts Ramlösa. Hela köket andas kattpiss! Nån vecka senare säljer affären ut endast Ramlösa Passion billigt som fan.
Till vardags finns alltså så många enskilda faktorer med touch av själve fan att jag får inse att det inte går att sammanfatta dem i ett enda inlägg.
Nästa gång ska jag skriva om hårstrån – något jag knappt klarar att leva med.
// Kit
