Idag var det meningen att min arma bok skulle ha sitt släpp, men av någon anledning gick det fortare! På gott och ont när det kommer till mig, eftersom jag gillar att vara väl förberedd. Men ibland är det nyttigt att upptäcka att det kan gå bra ändå. Att man klarar det man först känner är total katastrofvarning på! Inte en slutsats som Spökdjuret är helt med på, kan jag väl tillägga ; )
Jag har fått så himla fin respons från ett par läsare och är så tacksam för det! Så le som jag känner mig på denna bok så är det svårt att förstå upplevelsen av att läsa den med helt ”ovana” ögon! Jag tackar, – verkligen!
I min värld ska allt jag vill ske exakt NU och inte en minut senare, och jag visste redan innan jag lät trycka boken att jag skulle hamna i frustration. Nu måste ju saldot minska på direkten annars kommer ju Det att tracka mig dagarna i ända!
”Ja, det är klart! Herregud, fattar du vad du har gjort, Kit?! Du har alltså frivilligt beslutat dig för att outa vilken tokkärring du är! Ja, jag säger då det! Men nu får vi göra det bästa av detta, hålla oss lugna och mantra att det fina du fått till dig är det som räknas! Men jag blir så trött på dig, faktiskt. Jag märker att du inte gjort en noggrann plan på tiden efter detta släpp. Nej, du, du irrar runt som en jävla dåre – jobbar plötsligt timmar på din förra arbetsplats, beräknar fel antal bokbeställningar, plockar och är allmänt virrig! För att inte tala om alla de timmar du sover! Så fort du rett med någor så blir du utmattad och sover bort massa tid! Tid som du kunde förvaltat bättre, om du planerat bättre!”
Ja, det ligger i mycket i det han säger. Men jag gör så gott jag kan.
Detta första inlägg MÅSTE inte vara så himla märkvärdigt eller högtidligt som Det också råkar tycka. Nej jag ska nog när allt kommer omkring inleda med att slå dövörat till och försöka känna mig good enough. Indeed.
Tack, alla ni som uppmuntrar och är nyfikna på vad jag suttit och knåpat ihop hemma på min kammare. Jag tror att min Ovanlige vän, till vem jag dedikerat min bok, är stolt över mig där han är nu. Han sa alltid ”Du är en kämpe, Kit”. Jag ska försöka fortsätta att vara det. Hur svårt det än är med en galning som Det som sällskap. Jävla Spökdjur!
”Hrmpf!”
/Kit Woman
Maria B Shaw
24 december, 2016 — 11:40
Hej!
Idag har jag beställt din bok?!
Ha en underbar jul o hälsa dottern så gott från mig!
Med vänlig hälsning,
Maria B Shaw
kitwoman
25 januari, 2017 — 21:56
Hoppas du hade en fin jul och att du fått lite trevlig läsning! Jag är så tacksam för alla som hjälper mig tömma lagret så att jag inte får använda böckerna som toapapper till slut! Och jag får verkligen hoppas att du inte springer över på andra sidan gatan om vi springer på varandra snart igen, nu när du vet att jag har ett galet Spökdjur på axeln!
Dottern blev glad över din hälsning och sa rätt o slätt ”Henne tyckte jag om!”
Lotta Stentröm
30 december, 2016 — 16:36
Jag tycker att du är MODIG!
Jag har inte heller Facebook etc. Tycker inte att folk ska veta allt om mig. Men jag ska köpa en bok i stället för en blomma att ha med mig till mina vänner. Jag blir också förbannad när jag kommer till våra miljöhus och ser hur folk beter sig. Skulle kunna skrika rätt ut, fast det gör jag ju inte. Men svär o gormar högt det gör jag. Förbannat att det ska vara så svårt…Ibland är det tur att ingen kan läsa mina tankar. Där är vi lika du och jag. Fast du är rakare och mer ärlig. Jag önskar dig lycka till med allt du tar dig för här i livet. -Och som sagt jag tycker att du är MODIG! O nu får spökdjuret hålla tyst om det är så att jag har använt fel ord. Så det så! STOR KRAM från Lotta