Sjunger min inre röst, – den som är Spökdjurets. Och jag sjunger förstås frustrerat och förtvivlat med! I den bästa av världar hade min sambo bjudit in till duett och replikerat; ”Du måste va blind, – blind, blind, blind!” Med mild och vänlig stämma. Men trots ett sådant lågaffektivt bemötande kvarstår faktum att ”Jag måste va sjuk, sjuk, sjuk, sju-uk!”
Ja, jag blir rent sjuk ibland. Av fulhet. Som om det inte räckte som det redan är med ens hälsostatus liksom! Nu har jag äntligen en professionell liten rar människa till min service som tvingas lyssna och ta del av vad jag måste få ur mig…Men innan dess hade jag såklart försökt utreda själv vad fan problemet är! Och inte tog det mig många googlingar innan jag hittade skiten: Dysmorfofobi! Jajemen, – där har vi det! Det innebär typ att ha ”en upplevelse av att på ett eller annat sätt vara ful”. Fast troligen skulle varenda npf-specialist hävda att allt sånt där ”är en ingrediens som gärna ryms inom Npf och bidrar till sk ”fixeringar”! Egentligen ger jag fan vad det klassas som för det är ju vad det är ändå…Men jag känner på mig att det kommer bli en rejäl urladdning hos min Proffslyssnare nästa gång vi ses. Fyfan vad hon ska få höra!
Jag är mästerlig på att få ur mig så många ord under begränsad tid och det borde jag egentligen få medalj för. (Men tvärtom så ”pratar man ju för mycket” – om Neurotypikerna får avgöra saken) Apropå det så måste jag delge att jag följer/stalkar Coby Watts; en australiensisk snubbe med autism/adhd som har en fb-sida som är så sjukt bra. Inläggen/videosarna är egentligen supersimpla – men grejen är att han har drivet att göra det åt så många. Igenkänningarna är stenhårt där och jag har fanimej aldrig varit med i en grupp där man är så safe! Vi följare är från världens alla hörn (världen har inga hörn, jävligt dumt uttryck) och ödmjukheten folk emellan är total! Coby själv kan se precis sådär otroligt sliten och utmattad ut; äktheten är liksom där. Han är inte inte som Sveriges typ riksfjant Tomas Gunnarsson som hostar upp så löjliga jävla floskler att jag vill unfrienda mig med varenda en som delar eller gillar hans trams! Honom måste jag också prata med proffset om känner jag! Utifrån frågeställning ”Hur hanterar jag Dalai Lama-wannabes i vardagen utan att bli så sjukt uppretad”.
Men nu har fulheten har prio ett. Lätt! Just nu är jag så ful och bristfällig att det tar över massor av min vakna tid! Som all annan typ av ångest så lättar det över tid – jag vet det, but still! Dessutom är grejen den att när den sen väljer att angripa mig igen så präglas de första dagarna av retroaktiv insikt om fulhet! Då golvar den hemska tanken mig; DU HAR GÅTT RUNT SÅHÄR OCH INTE VETAT OM DET! ALLA ANDRA HAR LAGT MÄRKE TILL HUR SNUDD PÅ VANSKAPT DU ÄR (och skrattat och pekat!) Jag vill typ gömma mig retroaktivt – ringa upp folk, sätta upp skyltar och delge information om att jag vet att jag är skitful – även om jag i perioder av sämre vetande glömmer det och går runt och gör mig till åtlöje!
Jag kan inte sova. Jag googlar! Jämför! VAD fan ska jag börja i för ände för att maska hur jävla ful och desformerad jag är?! Och det måste ju landa i tillfälliga åtgärder – såna som inte innebär rena kirurgiska ingrepp! Fatta paniken när man vid nån av alla sökningar hittar skitinfo om att vissa defekter i princip bara är möjliga att åtgärda via kniv!!! Inte jublar man heller när man hittar ”lightingrepp” som trots ett gäng tusenlappar behövs göras sk ”touch-ups” på! Och man jublar då fan inte när det går upp för en hur enorma mängder som öht går att fixa! Man går i princip ful ”i onödan”!
Men jag kan plötsligt bli helt övertygad om att i just mitt fall så kommer behandlingarna inte göra skillnad! T ex; asså dina kinder kommer inte alls bli nån större skillnad på om vi så injicerar en deciliter ”snyggvätska”! För så otroligt snett som ditt ansikte är så liksom ba nej…!”
Jag ska ha dock ha litervis med cred för att ens ha vågat leta opp och inlett kontakt med en jävligt förstående Snyggfixerska. I min värld typ avbokar man tid för ansiktsbehandling om man inser att man fått bara en antydan av en kvissla nånstans i fejan inpå besöket! För så jävla ful får man liksom inte dyka upp och sunka ner en fräsch salong! ICKE!!! Men här har jag nu trots alla mina issues lyckats finna ett ställe dit jag vågar anlända osminkad och…ja – ful! Tack kära U för det! Och inte behöver jag spela särskilt normal heller och hålla på och linda in allt! Hon är cool med mig och absolut inte sådär ”jag-jobbar-på-Kicks-eller-är-frisör”-”förstående”.
Jag tror på riktigt att ALLA andra, utom möjligen kunder med akne, glider in med världens självförtroende och beställer tjänster som om det vore en meny på McDonalds! Att de är helt införstådda med att ”detta, detta och detta – det är sånt man bara gör – vad annars?!” Jag vill väl också midfejsa, botoxa, konturera, lyfta, fylla – allt sånt som alla andra gör! (Fast de som inte gör det är de allra mest fantastiska människorna – för de skulle öht inte få för sig att boka tid till något mer avancerat än typ frisören!) – Det kan jag också störa mig på! VARFÖR är det ok att klippa o slinga håret för typ 2600-3000kr var tredje månad men INTE åtgärda sitt fejs för samma peng?! Det är en såndär sak som gör mig sk oproportionerligt upprörd! Som jag också måste prata med Proffslyssnaren om!
Min sambo blir irriterad på mig. Han tycker inte att jag ser ut att vara i den ålder jag är ens. Som om det handlar om det! Jag har alltid fått höra att jag ser barnslig ut. Ja, men det är ett ”sätt att se ut på” – inte nåt som per automatik gör att man ser bättre ut! Och OM jag nu gör det – ja då blir det än mer påtagligt när ansikte o kropp börjar sjangsera?! Passa sig, säger jag bara när jag rätt vad det är ramlar in i period ”jag passar inte i nånting! Jag ser ut som ett utklätt barn i vuxenkläder eller så ser jag ut patetisk wt ut i ”yngre” kläder!”
Kan nån bara fixa?! Hit med en stylist som anpassar fyller upp och betalar min garderob! Hit med vad som behövs för att åtgärda allt på mig som är fult, fult, fult, fu-ult! (Gärna allt i bostaden också – allt som är fel där får jag ta i ett annat inlägg)
Jämt ska det dyka upp trakasserande annonser i mitt fb/flöde! ”Bästa foundation!” ”Vill du också ha ett fylligare hår?!” Eller annat retfullt uppfodrande crap! Häromdagen dök det upp på min skärm; ”Many people dont know this, but you can read something you disagree with on the internet and just move on with your life.”
Det var fan bland det dummaste jag hört.
Hut, hut, hut , hu-ut! / Kit
