Varje kväll när jag lägger mig så riktas min blick mot en bokhylla i sovrummet. Och där ligger jag alltså och glor på en trave böcker staplade på varandra. Varje gång fnyser jag inombords och tänker att jag ska göra mig av med de där jävlarna. Självhjälpsböcker. Det är Dalai Lama, det är Einhorn och en rad andra fåntrattar som funnit livets rätta recept och vill inviga omvärlden i sina oigenomtänkta formler! Att deras egna liv förändrats radikalt tack vare deras fantastiska insikter beror förstås på att de sålt som smör och har råd med sånt som krävs om man ska lyckas hålla sig över ytan. De lever säkert sina softa liv i ”härliga hus på landet”, långt från grannar och utan inslag av ”allt sånt som man enligt deras böcker ska klara av att leva med”!
Så idag samlade jag ihop de i princip oöppnade böckerna, ställde högen ovanpå bokhyllan och tog en bild. Nu ska de ut ur mitt liv! Elva stycken fåniga böcker med i stort sett precis samma innehåll kommer att säljas för ynka hundra spänn! Jag tänker skriva att jag inte tar ansvar för vad som står i dem och kanske också att de sannolikt inte lär förändra livet så som de utgör sig att kunna. I min annons formulerar jag även en enkel FAQ;
Kan man få köpa bara en av dem? Svar: Nej.
Kan de skickas? Svar: Nej.
Kan de levereras? Svar: Nej.
Och så förtydligar jag att NEJ, priset är INTE förhandlingsbart – sålänge köparen inte vill betala mer än hundra spänn! Jag kan sträcka mig till att gå och möta upp nån galen köpare på parkeringen där jag bor. Affären kan göras under all diskretion. I min värld är det inte JAG som behöver maskera mig denna omgång utan tvärtom. Där glider köparen in på parkeringen…I en diskret hyrbil och iförd nån random ansiktsmask. Hen betalar kontant för att hålla sig anonym, rafsar åt sig bokkassen och ser sedan till att försvinna. Jag utgår naturligtvis från att köparen skapat en fejkprofil på facebook enbart för att kunna köpa bokuslingarna anonymt.
Jag vill alltså INTE möta upp nån Vanlig som tycker att det tillhör hyfs att snicksnacka med säljare, flina upp sig och önska varandra att ha det så bra. Än mindre lyssna på en köpare som på riktigt tror att det är läge att understryka hur himla fantastiskt det var att gå på nån av författarnas föreläsning!!!
Den ende som kommer undan min kritiska syn på självhjälpsböcker är Kay Pollak. Inte primärt för vad han förmedlar utan för att jag gillar hans approach. Det finns något jag känner igen i det där uppvarvade och lite överdrivna sättet att vara. Jag utläser intelligens i hans person och tror att han också skulle kunna rensa ut en massa fåniga böcker under någon av sina sämre dagar!
Och hur går det med mitt egna skrivande då..? Till skillnad från alla harmoniska författare så skriver jag inte när jag infinner mig i en ”härlig bubbla av massa god energi”. Tvärtom. Det är när livet står mig upp i halsen som jag sliter upp min telefon och noterar något min hjärna hakat upp sig på. Så när jag väl har ro att sätta mig med manuset är jag snarare fylld av pyrande ilska. Ilska som sedan formuleras på ett sätt som tar skiten till en ny nivå. En nivå där JAG slår an tonen, bedömer, bestämmer, tycker och tänker samt dissar och faktiskt ibland även hissar! Jodå, jag är tamejfan inte den som är den när det kommer till hissande; Häromdagen var jag på Lidl och hamnade öga mot öga med perfektion! Butiken är hyfsat ny och eftersom jag sällan handlar där så har jag inte nån direkt koll på vad som finns vart. Det faktumet i kombination med hopplösa människor som pratade för högt med varandra, inte följde regler om avstånd etc. hade inte precis bidragit till att jag skulle känna trivsel. Så när jag ställer mig i den för långa kön har jag inget större hopp om att det ska gå särskilt snabbt. Nej, jag gör som jag brukar; zoomar ut och ”stimmar”. Jag sköter det jävligt diskret måste jag lägga till. Döm om min förvåning när kön hastigt betas av i ett tempo jag inte kunnat föreställa mig! Det var som om självaste Örjan Lax ingripit och styrt upp det hela! (Den som inte tagit del av Örjan Lax ombedes vänligen att göra det på youtube per omgående!)
När det bara är en enda före mig i kön så kan jag urskilja vad människan i kassan sysslar med. Och jävlar vad det sysslas! Där sitter en ung kille som hälsar (förvisso lite för trevligt för min smak) och som i rasande fart registrerar varor på ett sätt som jag själv skulle ha gjort om jag var kassörska! När det kommer en påse med nån frukt eller nåt i så hinner han kolla vad som är i och bläddra rätt i sitt kassasystem på bara ett par sekunder. Kunden före mig har fullt sjå att hinna med att lägga upp varor på bandet i det tempo som kassakillen håller! När det är min tur så jävlar närmar det sig nog den där harmonin som självhjälpsbokförfattarna sitter på hemma i sina härliga hus på landet! Det är total synk! Om den här butikens chef hade iakttagit vårt samspel hade hen insett att de kunnat göra en reklamfilm runt hur effektivt det är att handla hos just deras varuhuskedja! Jag har jämt sådär bra idéer!
Idag regnar det och är allmänt äckligt väder. Då hade jag, om jag varit Vanlig, kunnat formulera min säljesannons på sådär obehagligt vis; ”Böcker att läsa under regniga sommardagar” typ…Tur, säger jag, TUR att jag inte behöver skriva sånt trams utan kan göra hur jag själv vill!
Precis så som det är med själva böckerna – jag behöver inte dem för jag vet bäst själv!
Hut!
//Kit
