Fast med det menar jag såsom jag menar. Att jag är jävligt skyldig till att associera. I tid och otid, 25 h per dygn sysslar min hjärna med denna aktivitet. Om jag inte medicinerar vill säga. Då är iaf dagarna lite lugnare. Det är helt sjukt hur medicin kan hindra hjärnan att rusa som en kenoapparat i spinn! Det är jag väldigt tacksam för dock.
Jag tror inte man kan föreställa sig hur det är att ha en hjärna som går på speedad  autopilot…

Jag är väldigt ojämn i mina skills. Det jag har intresse för kan jag lära in hur lätt som helst. Det jag har lätt för kan jag naturligt. Lärde mig själv att läsa. Jag bara kunde liksom…det stod ju klart och tydligt vad det stod! Vad jag däremot inte begrep var att andra inte kunde! Sådan är jag fortfarande. Och så är det också en kriterie i Autismdiagnostisering. Det att inte per automatik ”förstå” att andra inte har samma förutsättningar. Det låter förvisso  krasst och det är såklart därför gemene man inte heller kan förstå att det finns flera nivåer av detta fenomen. Jag tycker att andra direkt ska fatta vad jag menar eller säger. Jag VILL att de också ska ha samma snabba hjärna som med ett inre google direkt kopplar till rätt saker. Jag tycker att de är trögfattade och trögtänkta nr de inte är där jag är precis när jag tycker att de borde vara det.
Att som liten leka med en kompis och ibland tvingas kompromissa är inte bra. Om kompisen tycker att leken ska vara på ett annat sätt än jag tänker, så är det ju ingen idé att leka. Det måste ju vara som jag föreställt mig, annars kan det vara. Annars blir det fel. Och fel fastnar i mitt huvud och stör so en ond tagg hela tiden. Exakt och perfekt ska det vara!

Den där ojämnheten ökar dessutom då jag ju har både Asperger och ADHD. Vissa dagar har jag superenergi och allt går undan som fan. Allt är ok. Nästa dag kan jag vara superdeprimerad istället, vill dö och alla uppgifter är som berg att bestiga. Då kör hjärnan på elaka hårda gråsvarta spår och kastar bara associationer av liknande karaktär. Katten på råttan, råttan på repet…
Associationer…det var det ja. Oftast är jag iaf hyfsat dagsjämn. Ok-nivå. Ok-nivå är bra i min värld. De andra två lägena är asjobbiga. Som att springa i upp och nerförsbackar.

Att ständigt associera innebär att det mesta man hör, ser och läser ger en massa följder i min hjärna. Ord kan locka till att det spelas låtar på löpande band inom mig. Ordet STOPP, blir t ex Stop, look, listen, you don´t know what you are missing…med Da Buzz. Och Da Buzz får mig att prata högt på överdriven Karlstaddialekt. Mitt höga pratande får mig att exakt minnas och min gamle lärare som alltid sa ”håll tyst nu, Kit! Jobba på nu istället”, varpå jag börjar säga den frasen med ”hans röst”. Sen är jag ofelbart inne på min högstadietid där läraren var, då minns jag massa saker från den etc etc. Allt det där sker på ett par minuter max. Och inte är jag still rätt upp och ned under tiden, nej jag plockar här och jag plockar där, blir sällan färdig med a innan jag hittar b…
Min hjärna hinner med så mycket att jag inte orkar med det man egentligen bör fördela sin kapacitet på. Jag är så trött i huvudet jämt. MEN det finns alltså medicin! En stund efter intag så saktar hjärnan ner utan att man ens märker det. Man blir inte lika uppstressad, rörig och trött. Det sura är att effekten avtar efter hand. Fyller man då på så fungerar man igen men det blir svårt att sova. Varför kan ingen uppfinna en sort som INTE gör så mot en?!

Man borde sätta en sån som jag, fast med specialintresse för just läkemedelsutveckling så jävlar skulle det komma nya mediciner! Såna som jag kan nämligen få saker att hända om man bara kan få vara ifred i sitt jobb. På hälften av tiden kan man uträtta massa saker som hade tagit en normal person heltid. När ens livliga hjärna kan få stimulans av rätt och intressant karaktär så blir det inte en massa röriga associationer utan istället kreativa ideér!

Nu sa de ”samiska rättigheter” på tv:n, och på en halv millisekund tänkte jag på en psykisk farbror utanför psykmottagningen som stod med näsan mot rutan och sa ”jag vill ha mina rättigheter” . Det är typ 18 år sedan jag såg o hörde honom stå där men nu valde min googlehjärna just minnet av honom och hans line när jag hörde ”samiska rättigheter”. Och tätt efter dök Plupp med sitt blåa hår upp. Han är väl nån gammal same tror jag…Just nu har jag koncentration på att skriva så då kan jag tvinga hjärnan att stanna och inte fortsätta med en association till Plupp också…Men det kan lätt komma i sömnens undermedvetna inatt istället. Suck.

Hejdå.

 

//Kit