Egentligen vill jag inte lägga energi på att skriva om en så dum frågeställning. Men jag gör det ändå, och hoppas att det kanske på sikt kan få åtminstone NÅGON att tänka till och veta hut. Jag vet ju dessutom att jag knappast är ensam om att i princip behöva försvara min autismdiagnos.
Häromveckan skulle jag boka tid hos hälsocentralen. Detta var inte ett samtal jag sett fram emot eftersom jag var beredd på att på ett eller annat sätt inte bli förstådd. Jag hade på förhand ägnat mycket tid för att sammanfatta mitt ärende. Göra det så begripligt som möjligt för den som skulle ta emot mitt samtal. En del samtal och strider jag tar bygger på att jag retat mig så till den grad att det blir omöjligt att skita i det. Jag MÅSTE få det utrett. Det behöver nödvändigtvis inte innebära att jag måste ha rätt om saken i sig – absolut inte. Snarare handlar det om att uttömma allt i frågan, att få bolla på ett respektfullt sätt för att sedan förlika mig med utfallet vilket det än blir. Jag vill liksom säkra att ”resultatet” verkligen är tillförlitligt. Att det inte blivit fel, osäkert eller orättvist.
Även om mitt autistiska sätt att fungera (läs se/upplev/tolka saker ur andra perspektiv än vad gemene man gör) kan få mig att tvunget behöva vända ut och in på saker så blir det ju knappast lättare när folk är…vad ska jag säga… respektlösa eller rentav dumma!
Hela mitt ärende; från tidsbokning till läkare, till remiss och till nästa instans kommer att kräva rejält med ammunition från start till stopp. Det är jag fullt beredd på. Jag vet att det inte är välkommet att komma med egna funderingar runt något som en läkare har skrivit i sten. Har de bedömt något så har de.
Jag ringer upp och inser direkt att sköterskan i andra änden är en Hopplösing. En äldre kvinna som inte gör minsta ansträngning till att ens försöka låta trevlig eller hjälpsam. Hon vill gå i pension – det är helt uppenbart. De dagar hon har kvar på jobbet vill hon väl enbart sitta och jävlas i telefon. Och det ska nu gå ut över mig.
Mitt uppdrag är att få en tid till en läkare som ev kan remittera mig vidare. Jag vill alltså boka ett såntdär läkarbesök som kräver omvänd taktik dvs att jag måste få läkaren att själv föreslå en remiss. Jag kan inte komma och be om den – det är fullständigt uteslutet. Sånt får inte ens Vanliga människor göra, men står det dessutom Autism/ADHD i journalen så kan man vara säker på att utmaningen blir ännu större! Såna som mig behöver man inte ta på så stort allvar. Såna som mig talar man till som ett barn.
Remissen jag vill ha syftar till att få en second opinion runt den värk jag dragits med i åratal. Eftersom mina egna kunskaper inom NPF är breda så har jag hittat en, vad jag tycker, rimlig förklaring till värken. Det finns nämligen bekräftade kopplingar mellan NPF och vissa ”värktillstånd”. Under 2016, dvs innan jag fick autism/ADHD bekräftat, så bestämde en läkare att jag hade ”ont överallt/Fibromyalgi”. Jag har aldrig tyckt att det stämmer och är väl medveten om att det är en rättså allmän benämning, typ som IBS när man har magproblem. Nu tänker ju jag alltså att det kan röra sig om något annat. Och naturligtvis vore det nice att kanske få ett mer smärtfritt liv genom en mer ”rätt” behandling än den jag har nu – som inte är helt utan biverkningar heller!
Tänk att jag på ett eller annat sätt nu måste förklara detta för Hopplösingen så att hon hajar läget. Det är fanimej en uppgift på masternivå.
Men när jag tycker att hon fått någorlunda styr på mitt ärende och hör att hon börjar fippla med tidsbokningen så kommer det… ”Hmm ja..mm…jaha, men alltså – har Du verkligen autism? Jag tycker ju inte att det låter så när vi pratar här emellan oss”.
RIDÅ.
SAY WHAAAT?!
ORKA.
*VILL SÄGA ÅT HENNE ATT HON DÄREMOT LÅTER JÄVLIGT TYKEN.*
Begrip detta… Och låt mig veta; hur låter autism? Hur skulle jag ha låtit/Hur behöver jag låta i fortsättningen för att inte bli ifrågasatt?
Är det inte paradoxalt dessutom?! Hon ifrågasätter inte det för henne möjligtvis mer relevanta; värkfrågan. Nej, hon vill lägga sig i om jag har autism eller inte. Och vad hon krasst också förmedlar är att en autismdiagnos – det är ju mer eller mindre en idiotförklaring. I själva verket är det vänligt av henne att säga ”det där kan inte stämma, där måste de gjort en felbedömning eller så har du bara missuppfattat det”.
Och jag får bita ihop. Korta av med att konstatera att autism är ett vitt spektra men att den generella kunskapen tyvärr inte är lika bred. Som svar på tal kommer nästa klassiker; ”Jaha, jaja, men alla har väl nån diagnos om man letar efter dem. Man kan ju inte ens hålla reda på alla nya namn på allting!”
Jaa…joo…Jag måste vara idiot trots allt… Hur fan kunde jag hamna hos specialisterna i Neuropsykiatri och sitta med dem i timslånga sessioner i fem månaders tid….vilken total waste of time! Jag hade ju bara kunnat slå en signal till Sköterskan på Hälsocentralen så hade hon ju lätt kunnat utesluta autism! Damn – I´m stupid!
Jag fick en läkartid. Så nu är det bara att ta sig an nästa gladiator. Och jag kommer att göra det med precision och bravur. Jag har nämligen autism.
//Kit
