Så fort det ska ställas till med jippon i min närhet så blir jag taggig och fientligt inställd. Alltid ska sådant innebära att det ska göras trafikomläggningar, det ska gapas o skrikas och det ska skrivas om skiten överallt!
Nu är det alltså Ironman – Ironfjant, vilket innebär att ett stort antal Hopplösingar från Överallt frivilligt deltar i ett lopp där man riskerar livet. Man simmar, cyklar o springer distanser som är totat omänskliga att klara efter varandra. Varför , undrar jag. Sådant som jag direkt avvisar kan jag verkligen inte begripa att andra kan uppskatta.
Nu är det alltså en stor jävla folkfest i stan för att alla dessa Hopplösingar fått för sig att genomföra detta lopp. ALLA ska gå ur husen , sitta i brassestolar överallt längs banan och heja på som galningar. En hel dag ska de stå så fast de inte känner de som löper eller cyklar förbi. De har även högtalare med sig med hög jävla musik som stör mig när jag går ut och går. Trots att jag inte är i närheten av att ens med kikare kunna se vad som försiggår så hör jag dem och jag känner att jag tvingas ta del i , eller iaf märka att det är ”en trevlig folkfest” i stan. Låt mig vara ifred!!!
Dessutom måste massa människor visa för omvärlden att de är med o njuter av Ironfjant. De ska uppdatera på facebook med bilder o videos över folkhav som skriker rakt ut. ”Gud så härligt!”, kommenterar folk.
Jag kan också lägga upp bilder o videos där jag skriker rakt ut. Så det gjorde jag. Eller ja, rättare sagt på en kakadua som skriker ut massa random elakheter. Om jag hade varit en fågel så hade jag varit en sådan fågel.
När den jävla Stadsfesten väl var överstökad, så ska alltså Ironfjant ta vid. Jag tänker sitta hemma och sortera, klippa o klistra recept tills lugnet åter lagt sig.
I våras läste jag om en Aspergerträff som skulle hållas under flera dagar nånstans i Sverige. Direkt tänkte jag att det vore ju nåt för en gångs skull. Men sen tänkte jag; hur fan blir det…Man klarar ju inte folk mer för att även de har Asperger. Människor har ju alltid olika egenheter, syns, hörs och ÄR eftersom de är just människor. Och det är väl inte så lönt heller att åka dit och bara sitta med hörlurar och solglasögon bara ”för att”. Tänk om alla andra också gör det?! En rolig syn o upplevelse men inte värd att åka långt eller betala för…
En bra förmåga jag har är att uppleva saker i fantasin. Jag har en väldigt livlig fantasi faktiskt. Så på sätt kan jag delta på distans, eller innan grejerna sker i verkligheten.
Jag har gått med i en så trevlig FB-grupp för kvinnor med asperger och annan NP-relaterad problematik. Det är helt fantastiskt hur mycket vi har gemensamt och vad kul vi har ihop! DET är lagom, eller rättare sagt ultimat. Jag sitter här med ett vinglas och kan hålla flera konversationer samtidigt (ADHD-tillfredställelse) och prata om mina och andras aspiegrejer. Jag har hittat en till som älskar att sortera o fixa med lego. Alltså inte bygga, det blir man ju bara arg på, men att plocka isär, kolla bitar, beställa extrabitar, skriva listor, ha egna namn på bitarna! Bara vetskapen om att det finns fler med så härligt intresse ger mig hopp om livet!
För tillfället dras jag med en sjutusans förstoppning som varken katrinplommon ,plommon eller laxoberal biter på, så nu funderar jag på om man kan blanda typ vinäger o bikarbonat eller nåt…Funkar till avlopp iaf…
Nu jävlar ska jag sortera recept.
/Kit
