Dagens största sanning och konstaterande; jag behöver folk som jobbar åt mig. Eller nej, inte jobbar – arbetar! Det är nämligen fråga om högpresterande laserprecision och det behärskar ju knappast vilken jobbare som helst!
Följande behövs, en av varje; Kock, Massös, Frisör, Sminkös, Bagare, Städerska, Administratör, Läkare med tillgång till specialistkollegor, Tvätterska, Fastighetsskötare, Personlig tränare, Psykolog, Hundtränare, Homeopat samt en Passopp. Jag kan även anställa andra kategorier tillfälligt när behov finns. Någon lön kommer icke på tal – jag har ju knappt ens så det räcker själv! Ska det styras upp med ersättning så får väl Administratören se till att ordna det via Försäkringskassan! Det är bara att söka om sk Merkostnader och sånt bör en Administratör kunna lösa! Däremot har man möjlighet att få exklusiva referenser från den strängaste arbetsgivaren nånsin och man kommer även att skrytas upp i olika sammanhang.
Jag har ett stort uteförråd med tvärgående fasta rejäla trähyllor – där kan sex utav de mest frekventa professionerna övernatta. El och internet ingår. Madrass och sängkläder kan man köpa i nån fackhandel – det är inget som jag kan ränna runt och fixa med! Det går bra att själva nyttja tvättstugan. Observera att man inte snyltar på min Tvätterska. Inte på några av mina andra anställda heller! Vill man inte bo i förrådet så går det bra att pendla till egen bostad.
Min personal ska vara oersättlig. Ej utbytbara. Jag skulle vara bästa arbetsgivaren nånsin. En sån som på riktigt uppskattar sina anställda och inte bara snackar förhalande goja. Såntdär bullshit som att man är en klippa och att om man bara ger sig till tåls så kommer hela verksamheten snart bli bättre. Min verksamhet är flawless från start! Garanti på att samtliga arbetare kommer att få ta cred jämt!
Idag t ex hade jag behövt Passoppen. Det ligger nämligen ett halvt färdigsprayat projekt på min uteplats! Jag gjorde halva igårkväll. Finns inte en möjlighet att jag känner för att göra resten. Och igår tog jag tag i projekt ”byta-batteri-i-badrumsvågen”. SOM jag har skjutit på det! Varenda kväll har jag velat väga mig men vågjäveln är död. Alltså…hur ska man orka att plocka ur och kolla vad det är för batteri i, gå och se om man har ett sånt och sen sätta i! Lägg till att vågen är på ÖVERVÅNINGEN! Jag tog ur batteriet för flera dagar sen och så har det fått ligga och stört mig på hallbyrån sen dess. Ett av Satans batterier var det dessutom! Ett såntdär runt platt. Det kan säkert låta enkelt att ”bara fixa denna skit” men det är enormt jobbigt! När jag öppnar städskåpet där batterierna finns så blir jag skitstressad av det kaos som är där! Varför har jag alla de där grejerna?! Ingen annan har det! Alla andra har ordning. Alla udda verktyg, glödlampor, lim, näringsdrycker, presentpapper, – ALLT har de lämnat i mitt städskåp! Liksom alla smulor och silverfiskar i kökslådorna!
Under några minuter så tror jag faktiskt att detta ska gå att ro iland. För se på fan – där ligger ett ark platta batterier från Nettos 10-kronorsmarknad! Det är nu det vänder! Det är nu det har blivit min tur att ha ett liv där allt inte är så jävla jobbigt! Japp, nog ligger det ett batteri där med exakt samma bokstäver och siffror på som det gamla! Jag skyndar mig upp till vågen övertygad om att snart kunna lämna detta uppdrag långt bakom mig och helst aldrig utsättas för det igen. Sätter i batteriet och stänger luckan. Vågens display svarar med ett ”LOW”. Vadå low?! Dra åt helvete för fan! Low stod det ju innan det gamla batteriet dog! Provar att ignorera och ställa mig på vågen istället. Tänker att det värsta som kan hända är att jag väger mer än 52 kg som jag INTE FÅR GÖRA!!! Tittar ner…Och det står LOW. Sen stendör vågen helt. – Alltså detta är beyond att ha passerat viktgränsen! Andra människor förstår inte hur jag på allvar hinner tänka och känna minst tio olika kaotiska och/eller våldsamma alternativ! Det är liksom vågen eller jag! Nån av oss kommer att gå sönder på riktigt! Jag känner mig så otroligt lurad och dum! Hur kunde jag tro att detta skulle gå vägen?! Såna tankar måste fortsättningsvis undvikas! Det var såklart inte min tur att få ett enkelt liv! Hur kunde jag ens få den sjuka tanken?!!
Saker ska bara funka. Följa mönster, regler och uppfylla förväntningar! Både våg och sprayprojektet är nu on hold. Jag fattar inte hur andra människor får on hold-grejer gjorda! Jag har såna grejer överallt! JAG BEHÖVER PERSONAL SOM KAN FIXA ALLT ÅT MIG! Imorgon t ex…gaaahh…det ska postas Traderapaket på Ica! Det ska begäras recept från 1177! Det ska ringas veterinär! Jag ska gå upp ur sängen! Etfuckingcetera! Det begriper väl vem som helst att allt är för jobbigt?!
Jag ska även lägga ut grejer till försäljning på Facebook! Jag hatar att lägga ut grejer till försäljning på Facebook. Jag vill inte få meningslösa ”Finns denna varan kvar?” från massa random Hopplösingar som ändå inte tänkt köpa! Sålde min sons PS4 häromdagen. -Fyfan för att sälja PS4 häromdagen alltså! Efter att ha dividerat med x antal idioter så fick jag ändra annonstexten. Göra det jävligt tydligt att varan fungerar, att priset gäller, att det inte ingår några jävla spel eftersom det inte är några spel på bilden och det inte heller står att det gör det i texten! Därefter var det äntligen hut och ordning. PS4-helvetet är nu väck! Såna här saker tänker jag ligger på Samordnaren att reda upp!
Inte desto mindre behöver jag nån som skriver åt mig!!! Jag har så sjukt mycket bra att förmedla egentligen men när idéerna kommer finns ingen där och fångar upp! Jag behöver att nån säger att allt som väl skrivs inte är dåligt! En medhårsstrykande Skrivare/Skriverska som omedelbart sliter upp ett litet block så fort jag yttrar mig – ifall det är något som kan komma till användning. Typ som en kypare – snabbt på, intresserad, motiverande etc. Så att jag slipper att minnas allt och att skriva själva inlägget. -Jag har liksom fullt upp med allt annat som ständigt avkrävs mig!
Mina arbetare måste ha autistisk noggrannhet. Grejen är att autister förstår autister! Det blir inga jävla nödlösningar och man kan räkna med att samtliga tjänster håller kvalite! Vattentäthet. Som autist behöver det inte ens handla om att ”kunna läsa av” – det sitter i ryggraden att veta hur saker ska gå till. Återigen; it takes one to know one!
Såhärdags på året behöver jag boostas med hopp, energi och trygghet. Jämt ska man känna att så fort sommaren är slut så ska man steppa upp. Bli och vara ännu bättre. Är det ens möjligt att bli det när man parallellt med den ambitionen också översköljs av Vardagskraven?! Motståndet steppar ju för fan också upp! ”Barnens” skola börjar igen, tider ska passas, mat ska lagas, – ansvar ska tas! HUR går det ihop med nystartslivet som man ska iträda?! Nä, det blir ju till att fortsätta som vanligt…Vara stressad 24/7, ha svårt att planera/fylla sin tid, undvika saker och idioter i största allmänhet samt allt annat.
Nu går jag och lägger mig – det är inget snack om den saken alltså!
Hut!
// Kit
