Jag har en Hund

En hund ville man ju ha när man var liten. Helst en en såndär Lassiehund. En collie. Men det blev ju ingenting med det.

Givetvis har även mina barn alltid velat ha en hund de också. Och jag har varit lika tråkig och negativ som min mamma var med uttalanden som att de tar tid, att det är ett jätteansvar, att de kommer tröttna, att Hund måste ut oavsett väder, att den inte kan vara ensam bla bla bla.

Vem kan egentligen ha Hund?! Vem har egentligen på alla vis ett naturligt utrymme för en Hund utan att det är iaf LITE jobbigt också? En ensam pensionär må vara ledig, men Hund blir ju ett nytt ”jobb” med allt vad den innebär.

För  mig som alltid ramlar in i Ingenmansland när saker är för oprecisa och där jag kan ha lite svårt att föreställa mig saker utan att ha upplevt dem själv, så förstod jag att jag aldrig skulle kunna ”tänka igenom” färdigt. Plötsligt köpte jag en Hund. I juli i år. En ursöt liten tik på 8 veckor. Av en jätterar snubbe som lika hastigt o lustigt han köpt henne, men snabbt insett att han levde ihop med allergiska människor. Förvisso fattades en massa av det som ”ska” finnas med då man köpt en Hund, men det fick liksom lösa sig. Då menar jag papper, intyg etc etc.

Vår älskade Hund visade sig snart omöjligt kunna vara av det ursprung som vi, eller ja, snubben fått veta av Säljaren. Efter en del grävande insåg vi att vårt lilla Gull av allt att döma smugits in från ett annat land av en halvfigur som satt detta i system. Vi har såklart ordnat med allt efter konstens alla regler så att hon är fullkomligt hel, ren och laglig. Det senaste vi fått ordning på är vad Hund är för ras. För inte är hon då blandras Golden/Schäfer/Labrador, inte!

Då det DNA-test vi beställde har analyserats klart visar hennes familjeträd slå alla rekord! Hunds pappa är en blandras Tax/Chihuahua och mamma är Schäfer/Jack Russel. Då blir det den lilla underbara Hundfian vi har! Lilla älskade Hund!

Med tiden kom jag att inse att innehavet av Hund medför ytterligare saker som jag inte visste eller hade kalkylerat för. Alla som läst min bok har snappat upp att jag inte gillar folk. Folk som fenomen, tänker jag då. Nya jobbiga kontakter som kan snabbt kan visa sig vara Hopplösingar, och de vill jag inte få in i mitt energifält.

Inte tänkte jag på att promenader och alla aktiviteter där Hund är med, snabbt bjuder in till möten med potentiella Hopplösingar! Men så har det visat sig att det har berikat mig! Och det gör mig så glad! Alla jag träffat på har varit trevliga och helt ofarliga. Hund har knutit osynliga trådar mellan mig och flera människor som jag definitivt utan omsvep annars hade klassat som Hopplösingar både av bara farten och för säkerhets skull.

Hund är så enkel. Hon är öppensinnad, nyfiken och framåt! Hon vill inte missa andra hundar eller människor, – de kan ju vara roliga och vilja klappa henne! Hon tycker bara att bilar, cyklar och buskar som rör sig i vinden är Hopplösingar som ska skällas ut!

Så även om Spökdjuret är på hugget och prompt ska med ut på promenad så brukar Hund vinna över oss båda två! Jag har aldrig varit rädd att prata i sig. Jag pratar oftast alldeles för mycket. Håller låda. Men på dessa promenader känns det som att jag, trots att det är Hund som väljer mötena och inte jag, ändå känner mig trygg. Fast jag inte varit totalt beredd på alla möten o samtal så kommer jag in och känner att det är OK. Hund har gott inflytande!

Tack älskade lilla Hund!