Njut av ledigheten, bara va, koppla av nu, ta igen dig, minska kraven… Jävla yada-yada! Jag avskyr såna där floskler som alla ska säga fast de själva vet att det bara är just ord. Eller såsom jag anser det: det är krav! Japp, nu jävlar Kit, ser du till och är slapp som en enda lång överkokt spaghetti! Sov läääänge på morron men var TIDIGT på stranden! Så att du kan vara där hela dagen och skryta upp det sen! För sådan vistelse är OK lathet. Det är nämligen en slags norm man uppfyller på samma gång som man ligger där som en valross och är större än handduken – att man har tar sig till stranden (som alla normala människor gör – check!) Naturligtvis återges strandvistelsen – helst på facebook- efteråt som en ”underbar dag med sol, bad och glass!” och så med några väl utvalda bilder till förstås. Ja, inte de bilderna där bilringarna syntes, glassen låg i sanden, håret blåste i ansiktet och där barnen skrek för att något inte passade! Nej, man lägger upp 2-3 st bilder utav de 135 som togs.

Jag har svårt för allt som inte har säkrad struktur. Jag har massa saker jag vill göra men det främsta som sköljer över mig är oro i kombination med rastlöshet. Det är den säkra kombon för snedtändning. Energin bara bubblar fast man har den som i fel strupe. Vart ska man börja? Listan på alla önskemål och planer bara yr omkring i kenoapparaten till huvud. Jag blir trött istället för peppad. Går ut till altanen till ett av de projekt jag påbörjat. Det är ett skrivbord som jag har slipat och målat en omgång. Nu ser jag att två hårstrån fastnat i färgen och jag känner också att det är stekhett i luften. De två sakerna ihop får mig att känna tvivel på att jag nånsin kommer orka ro skrivbordsprojektet i land. Dessutom kräver den aktiviteten att jag lägger ut skyddsplast, häller upp färg och dessutom måste byta kläder. Nej, fy fan! Den gången spelas upp i mitt huvud och det är ungefär samma energiåtgång i det som att göra det i verkligheten. OK, jag kan ju sortera recept istället…? Fast tänk om jag inte får sitta ostörd med det och om det blir för jobbigt att parera in urklippen när jag klistrar upp dem på de vita papperen. Det har jag liksom inte orkesutrymme för när det är såhär varmt. Och då vet jag ju hur det blir. Då sitter jag där med utspridda klipp, klippskräp, klister på fingrarna och allt blir bara kaos. Jämt ska allt vara så omständigt och ta plats! Jag vill ha ett stort eget rum där allt bara kan få stå framme hur som helst!!!

Ska man åka till den där stranden då?! Ingen i övriga familjen vill och åker jag ensam så får jag dåligt samvete för att jag inte lyckats få med dem. De kommer ju ha det fruktansvärt och slarva med maten om jag åker. Det är jag säker på! Jag känner en viss tröst av att det blåser. Mohaha, hoppas det blåser jättemycket på stranden så att det är jobbigt för dem som är där!

Klockan går. Jag kollar jobbmailen. Får massa ideer och vill genast ringa upp Kalmars inflyttarlots och tala om en massa som hen bör veta om verksamheten jag arbetar i. Men jag vet att det är fel på flera sätt. Det ska jag ju förankra med kollegor och inte syssla med nu på semestern överhuvudtaget…Nähä….

Kan jag sälja nåt då?! Jo, jag stökar till i både hem och förråd i dödsvärmen och hittar saker jag stör mig på som nån annan kan ta. Och betala dyrt för. Bilderna jag tar är inte tillräckligt bra och självklart så ska nån av mina katter eller min hund gå i bild som idioter! Svetten rinner och så råkar jag vinkla mobilen fel så att varenda kort åker ur den eftersom facken är trasiga. När väl annonserna lagts ut så händer antingen A eller B eller C eller D.

A Nån svarar ”köper för 100kr” när priset jag satt är 200kr.

B Nån svarar ”kan du ta det till xxxx (nån annan stadsdel)?

C Nån skickar på messenger: ”Är denna varan fortfarande kvar?” varpå jag svarar JA, men sen dör konversationen.

D Ingen svarar

På sin höjd plingar mobilen till när nån gillat (vad fan då för?!) eller taggat nån annan som i sin tur inte skriver nåt. Ja, det händer att det köps också och DÅ bör man räkna med att 50% av köparna har mage att försöka pruta, eller ha jävligt svårt med tidsuppfattning och lokalsinne.

Är det, ve och fasa, en bil man kränger så får man ha hävt ett paket sobril i samband med att annonsen publicerats. Jo för då jävlar svaras det! Den ene dummare än den andre. Det spelar ingen som helst roll att man undanbett sig prutare eller tycker sig ha tagit med varenda detalj om skrotbilen man säljer för 3000kr. Att man skrivit att däcken är max tre månader gamla och kostade motsvarande försäljningspriset har ingen som helst betydelse!!! Nej såna vanvettsaffärer får man syssla med när man är riktigt riktigt stabil i sinnet.

När folk inte köper o hämtar alla grejer jag rivit fram under de timmar jag ger annonsen så blir jag stressad av hur stökigt det är! Tänker att jag borde skänka bort varenda pinal då som ren martyr!!! Smågrejer på max 2 kg säljer jag på Tradera istället. Men då måste ju allt synas i sömmarna så ingen ännu mer noggrann än jag blir missnöjd! Kanske jag upptäcker en pyttepyttefläck på ett osynligt ställe på märkeströjan som jag granskar och då vet jag ju direkt att den är meningslös att prova på Tradera! Där köps INGET som har minsta defekt än så osynlig. Ett negativt omdöme på Tradera är döden.

Jag irrar omkring i min röra och huvudet är fullt av tio tankar samtidigt. Jag VET att jag har behov av att styra upp o planera dagarna för att inte just oro ska uppstå. Jag fattar inte varför jag inte gör det. Troligen den konstiga tanken som man haft sen den dag man minns: det blir bättre. Imorgon är en lättare dag där allt blir njutbart, där jag bara är och tar allt som det kommer. Ja för det är ju ytterligare ett käckt uttryck som Hopplösingarna använder: ”ta det som det kommer”. Jo, då hade de fått se på annat! Då hade väl Kit Woman nappat på varenda impuls och farit fram som en virvelvind. Ställt till det på alla tänkbara sätt som den anarkist som Det är (Spökdjuret, för den som ev glömt honom)

Jag sätter mig med min facebookgrupp av medautister och beskriver mina tankar o känslor. Där får man aldrig några ABCD-alternativa idiotsvar. Utifrån alla kloka reflektioner och andras inlägg får jag ännu fler ideér att vilja ta tag i. De flesta är högtflyende. Alltså värre än att ringa Inflyttarlotsen. Det där med att vara Lagom…alltså…nej. Det är ju fan att man inte kan få lite harmoni nån gång! Jag som KAN så mycket! Allt det där underlaget som jag borde föreläsa utifrån…t ex…Varför sätter jag mig inte bara å får ner alltihop?! Jag vet varför. Den frågan har bara A och B-svar.

A För att jag inte vill sitta o skriva det med hela min själ, få det klart och så blir det liggande, för nån mer plan hade jag inte.

B För att ingen har gett mig uppgiften. För att jag saknar den där mentorn som vill ha resultat, som kan ge stöd o feedback och som hajar vilken jävla guldgruva av kunskap o erfarenhet jag besitter. Och som kan fixa alla jävla avtal, marknadsföring och tillfällen. Allt ska man tydligen behöva göra själv! Det varken kan eller vill jag.

Nu ska jag leta upp min mobil för den har jag som vanligt slarvat bort.

 

//Kit