Det är julafton. Den dag som jag räknar till en av de dagar som jag endast har ett enda mål med; att avklara. Beta av , känna check, bocka av, lägga bakom mig och njuta av vetskapen att det är ett helt år kvar till nästa gång.

Jag flydde hemmet en kort stund för att gå till bankomaten uppe i centrum i förmiddags. Det var tomt på folk sånär som på två mindre sällskap av ca fem pers som troligen skyndade sig från ett firande till ett annat. De jäktade mot parkeringen och skulle kliva in i två olika bilar. En herre i det ena sällskapet ropade till en i det andra: ”Jamen var lite jävla glad nu, det är ju jul för fan!”

Ja, nu ska man vara glad. Önska varenda jävel en god jul vart man än är!  Ta sig igenom alla jävla jippon som arbetsplatser, dagis, skolor och fan o hans moster ställer till med. Och se på på säsongsavslutningar på tv varvat med Ernst, Leila och annat julskit! Och man ska komma ihåg att lägga upp varenda julaktivitet man har för sig med sina ungar på Facebook! ”Julpyssel och Lussekattsbak – myyyys!” ALLA som redan VET att de är duktiga på att slänga ihop bakverk och efterrätter enligt nåt jävla julrecept de hittat på nån flashig baksajt ska såklart ta en bild på underverket och skryta upp sig! Gärna ta med till jobbet också – så att folk kan ta egna bilder när de blir bjudna och i sin tur posta med hashtag ”Julmys på jobbet”!!! Jajemen!

Och så ska man ha Uppesittarkväll. Fast att man helst av allt vill gå och lägga sig med tanke på det stresspåslag som väntar dagen efter! Bingolotto då! Bingojävlaskitlotto som man aldrig vinner mer än max en ny lottjävel på. En nyårslott dessutom så att man ska behöva delta i deras trams även på nyårsafton! Under Uppesittarkvällen ska man koppla av och njuta av att ”bara vara” såhär dagen före dagen! My ass! -Som om allt är klart och under kontroll!!! Nänänä, jag sitter som på nålar redan från start! Vafan sysslar de med?! Ettans bingo, ja den börjar de fundera på först efter sådär trekvart! Under den trekvarten hinner jag gå igenom alla de saker som INTE är klara inför morgondagen men som ingen annan än jag begriper eller kommer att fixa om inte jag gör det! Därför är jag lagom irriterad när Ettans bingo väl ska börja! Jag är snabb som fan att kryssa medan numren krystas fram i ultrarapid. Och när man så äntligen sitter där med två rader med 4 kryss och bara väntar på två nummer för att antingen vinna en bil eller en resa till Maldiverna så avbryts Bertil, Ivar, Niklas, Gustav och Olof av ett retfullt ”BINGO”! Ja, då har massa andra jävlar runtom i landet vunnit allt det som egentligen var MITT! MEN – misströsta inte för det- du som inte vunnit kan istället få ringa ett samtal som endast kostar 19,90 kr styck och få chansen att kamma hem en storvinst ändå!!! HA! Prova ring! Så möts du av en triumferande röst som tackar så mycket för dina 19,90 kr och sen informerar dig om att du TYVÄRR inte kom fram denna gång! Och de som tycks komma fram…ja de säger nåt i stil med ”aha, ok , tack….” när de vinner en miljon eller en bil för 250.000kr. Såna där vinster får de typ varje dag…det är ju vardagsmat. Tacka vet jag den gamla klassikern där Leif Loket Olsson gratulerade en surgubbe till att ha vunnit en jävla massa kattmat! ”Grattis! HAR du katt?!” och får det iskalla svaret ”Nej, jag är katthatare, tycker inte om katt.” DET är underhållning!

Fram till Julfuckingafton ska man slå in paket också. Alltid utifrån ambitionen att ”jag kan ju slå in lite i taget, så snart nåt är köpt, så blir det inte så mycket precis kvällen innan”. Men lik förbannat slås de flesta paketen in timmarna före bilden ”Uppesittarmys framför tv:n med familjen” tas. Bilden som dessutom kräver X antal tagningar så att den blir så naturligt perfekt som möjligt. Och att slå in paket är ett helvete! Papprena är av dålig kvalité och vill spricka så fort det får möjlighet. Jag klipper förstås av för små ark så att pappret inte når runt paketet! Då måste jag spara den biten och komma ihåg den när jag har ett paket som är mindre. Jag måste också tänka på att paketens kortsidor får lagom och lika mycket pappersmån så att det går att vika in hörnen och fläka upp kanten så att det ser snyggt ut! Det får INTE vara för mycket papper så att de invikta hörnen inte blir skarpa och pappret får INTE vara ojämnt så att det blir något vitt (alltså baksidan av arket) synligt i ”uppviket”!!!
Jag känner mig tvungen att använda snören fast att barnen bara kommer sitta och stressa mig för att de behöver saxen exakt samtidigt sen när de ska klippa bort skiten! Och klumpig som jag är så både glider och vänder sig snöret när jag ska få fast det!!! Och när knuten väl är på plats så är snöret alltid lite, lite lösare än man ville så att det ser halvslarvigt ut! Sedan ska man knorra till ändarna! Ja då jävlar slår det ju inte fel utan att jag drar saxeggen på fel sida om snöret så att det ser ut som ett visset platt vasstrå!!! Istället för att få ett raseriutbrott (vilket är klart befogat i denna stund) så ska jag andas och bara försöka att dra saxen längs den andra sidan snöret – hur fan ska man veta vilken jävla sida man ska dra på från början?!- och göra det med andakt. Drar jag bara lite grann för hetsigt så går snöret mer än gärna av och då har jag istället en liten retfull avsliten snörstump en bit från den lite för lösa knuten som flinar hånfullt åt mig!!! Om jag nu väl lyckas få en någorlunda knorr på det satans snöret så får jag maskera det såväl det går genom att sno ihop det med andra snöränden som givetvis utsätter mig för precis samma prövning!
När det bara är några paket kvar, oftast de som man köpt till andra vuxna fast man kommit överens om att man inte ska köpa till varandra, så är snörhelvetet slut. Så de paketen kan man lika gärna mäta upp fel pappersark till, lappa med julpapper med annat mönster och sätta en för stor eller för liten etikett på! Ska Projekt Inslagning  jävlas så jävlas jag tillbaka!

När ett av de värsta tvprogrammen är över för detta år, dvs ”Kalle Ankas jul” så ska granen fullkomligen muddras på paket! Det där jävla programmet förresten! Jag stör mig så in i helvete på alla ”julkort” fjanten Musse fått och tvångsmässigt måste skryta upp varenda år för alla som lika tvångsmässigt sätter sig och glor på skiten!
Alla måste kommentera schackfärgen som nån anställd i Tomtens Verkstad står och målar schackbräden med, och alla måste också härma flera av replikerna sekunderna innan de sägs. – Detta trots att alla uppenbarligen vet vad som ska sägas! Sånt vore liksom mer hyfsat att ägna sig åt om man satt själv o glodde, men det förstår förstås inte alla dessa tusentals härmapor – oavsett IQ-nivå. Nej, de tror på något outgrundligt vis att just DE är…roliga..? Extra kvicka? Ja, inte vet jag men idiotiskt är det.
Jag håller säkerhetsavstånd från tv:n mellan 15 och 16 och ordnar all upp med all disk och alla de rester som tyvärr blivit över efter det obligatoriska julbordet. Julbordet som jag enligt minutiös struktur tillagat och presenterat på samma excellenta vis varenda år. Julbordet vars innehåll bygger på de olika maraton jag löpt genom olika matbutiker! Efter att noggrant ha studerat vart jag hittar respektive matvara till bäst pris och kvalité!

Under julklappsutdelningen får jag naturligtvis vara på helspänn så att inte mina halvdementa föräldrar rör till något bland begreppen, vem som är vem till vem och vem som är vem av mina tre barn. Stup i ett får jag rätta, omdirigera, förtydliga – alltid med irriterad stämma så att min sambo får ursäkta mig inför de närvarande.
Ja, för de fattar ju inte hur extra jävla asjobbigt det är för en människa och mamma med både autism och ADHD att överhuvudtaget orka med hela december månad med alla ”schemabrytande aktiviteter” som den innebär!!!
Mitt enda syfte med ”orket” är att mina barn ska minnas fina normala jular.

Omvärlden är klart mer av; ”Var lite jävla glad nu! Det är ju jul för fan!”

Jag är mer av; ”Fuck den jävla julen och låt mig va ifred för fan!”

//Kit