Motstånd…ja jag känner ofta motstånd. Är det inte omvärlden som sätter sig upp mot mig så är det jag själv som känner ett trängande behov av distans.

Jag slås så ofta av akutkänslan ”Bort med allt! Undvik! Ta väck! Stäng ute! Etc”. Jag har så svårt att begripa hur neurotypiska människor är rustade! De går inte upp i atomer utan kallar vardagens rena dödsfällor för ”sånt man får ta – och inte hänga upp sig på eller fastna i.” Deras ”att bli irriterad” är att uttrycka lite ilskna fraser och sen gå vidare som om inget hänt. WTF?! Jag säger som Christer Pettersson; är man förbannad så är man!

Häromdagen lät hyresvärden meddela att de ska överlåta hanteringen av parkeringsplatser till Aimo Park…Och utöver avgiftshöjningen så tänker jag att folk ba ”ok, då vet vi det”. I min värld är detta en hyfsat omfattande förändring! Utöver den plötsliga informationen i sig tvingas jag ta del av massa textat dravel som t ex uppmaningen att ”skapa konto” hos dem! Jajemen, utan att blinka ser de till att tvinga på mig en uppgift. Jag tycker jävligt illa om uppgifter! Denna skit visar sig slutligen utmynna i att jag kommer behöva ringa Aimo Parks kundtjänst – eftersom det inte fungerar. Saker ska fungera!!! Därför tycker jag det är rätt åt dem att någon har klottrat ”Fuck Aimo Park” på en vägg vid en av parkeringarna. Det glädjer mig.

Parkeringar och att ens parkera är skit redan som det är. Jag skulle nyligen med min vuxne son på ett läkarbesök på sjukhuset – förlagt till en tidpunkt på dagen då precis ALLA andra också skulle dit! Och köra bil dit skulle de också tydligen! Parkeringen som brukar vara trivsamt glest bebilad var tamejfan full! Kit Woman körde runt, runt och runt men överallt stod alla andras bilar! Men så på säkert tionde varvet när jag är riktigt jävla arg så backar nån ut från en plats precis vid infarten. Vad händer då? Vad händer då?! Jo en idiot som just svänger in på parkeringen tar platsen TROTS ATT DET ÄR JÄVLIGT TYDLIGT ATT JAG KÖRT RUNT, RUNT OCH RUNT OCH ÄR BERÄTTIGAD DEN! En äkta hillbilly från nån liten jävla håla bara tar den rakt framför mig. Och han tar ingen som helst notis om hur jag bokstavligen häver mig på tutan! En annan skulle ha skämts ihjäl, backat ut per omedelbart, avbokat min läkartid och kört hemåt igen av rädslan att möta på vederbörande nånstans inne i nåt av väntrummen! Legat och känt skam istället för att somna på kvällen. Ältat mitt pinsamma övertramp in i det sista.

När jag flera minuter senare hittar en plats och ska betala – ja då har parkeringsappen ändrats! Innan öppnade man bara sin fucking swish, betalade och allt var bra. Inte nu inte. Nej, nu ska de ha massa andra alternativ som t ex paypal – vem fan vet ens vad det är?!!!” – och min hjärna klarar inte mer stress! ”Ange kortuppgifter” – jamen jag har fan inte med mig mitt kort eftersom jag betalar med mobilen överallt! (Ett sjukt stort steg för mig som jag enbart gjort för att jag jämt slarvar bort kortet!). Hade inte min son haft med sig sitt kort så hade det varit katastrof.

Jag tar såna här situationer personligt. HUR kan man inte göra det?! Sådan livsåskådning är inte begriplig, och framförallt inte logisk , för neurotypiska människor. De svär på sin höjd i bilen men så fort de löst situationen är ordningen återställd. De släpper det 😀. De är som jag sagt förr nån gång; ”som vattenresistenta gäss”!

Sonens läkarbesök ledde i sin tur till ett ärende hos Försäkringskassan – allas älskade Försäkringskassan! Läkaren lovade på stående fot att ”inom ett par dar” skicka in intyg för att kunna erhålla aktivitetsersättning. Så döm om min förvåning när vi efter drygt en vecka får ett uppkäftigt brev från FK om att vi måste komplettera med läkarintyg ☝️. Och minsann har de inte också satt ett sista datum – för annars avslår de ansökan ☝️. Och minsann är det inte OCKSÅ PÅSK MED RÖDA DAGAR precis just nu?!! Så varsågod Kit Woman att passa telefontid och lyckas få fatt i någon med lite vett i behåll som på riktigt kan se till att intyget skickas in!!! Den högavlönade hyrläkaren har ju faktiskt missat det.

Min yngste son i sin (o)tur har brutit sin ena arm två gånger tätt inpå varann. Och detta anmäler jag såklart till berört försäkringsbolag. Vid första omgången var det inga problem att få ut journalkopior från ortopeden. Men nu när vi äntligen är klara med armbrott två – ja då sätter de sig på tvären! ”Nä, vi skickar inte hem sådant. Han får logga in på 1177 och skriva ut journalen eller så får försäkringsbolaget själva begära ut dem!”. Nu är det så att detta försäkringsbolag vill ha dem FRÅN OSS. Och vi gör bara EXAKT som förra gången och då var det INTE något käbbel! Men visst – sonen loggar in på 1177. Och vi möts av ”Är du mellan 13 och 15 år…så syns inte journalanteckningar annat än i särskilda specialfall” typ! Dra på trissor – Region Kalmar sitter och hänvisar till något de tydligen inte har koll på! Jag får kontakta nåt jävla arkiv på sjukhuset som myndigt talar om hur man gör; ”Du kontaktar bara ortopeden så skickar de hem underlaget till folkbokföringsadressen.”

Såhär va, det funkar liksom inte att även Aimo Park ska börja ställa krav där jag är nu! Bort med allt! Undvik! Stäng ute! känner jag.

Allt jag känner, tycker och upplever är motiverat och finns goda grunder för. För att neurotypiska ska förstå; tänk den där irritationen som uppstår när man är stressad ut ifrån ett rum och tröjan fastnar i dörrhandtaget… tänk hur det händer om och om igen 😀. (Vissa helt obegripliga människor tycker säkert det är lite roligt men dem bortser jag från här) En sån ”liten” grej är ändå jävligt provocerande och väcker en snabbt ökad ”irrationell” irritation.

Mina mentala tröjärmar fastnar jävligt lätt och ofta i än det ena och än det andra som kommer i min väg. Rycker tag och drar mig tillbaka.

Därmed är det rimligt och helt i sin ordning att tillvarata de få och små tillfällen som finns att få markera DISTANS. Visa att till och med jag i all min underkastelse också kan styra något! T ex så kan jag gott lägga plastpinnen på kassabandet lodrätt istället för vågrätt. 🖕

Hut!

//Kit