Jag reklamerar allt. Allt vill jag reklamera! Jag är inte nöjd och jag är inte överens! När jag använder ordet ”Reklamera” så tror säkert alla att jag menar nån vara jag köpt som inte håller måttet. Det kan jag delvis medge. Just nu retar jag mig på mitt barns hyfsat dyra skor som inte höll längre än max tre månader! Nej, för så fort hen tar ett steg med dem och då skon liksom böjer sig lite framtill så prövas just den där böjligheten. Efter kort tids användande så blir det så slitet att materialet spricker i sidorna! Statusen på det ärendet är att jag tror jag ska ge fan i att reklamera dem trots allt. Det där med att ”välja sina konflikter och utmaningar”! Som om man (jag) ens har nån valmöjlighet! I mitt huvud betas definitivt all skit av så det är väl i vanlig ordning mest omvärlden, i detta fall skoaffären, som är vinnarna när det kommer till mitt sk ”undvikande”!
Under min gymnasietid användes betygsystemet IG, G,VG och MVG. Dessutom kunde man få sk IG-varning när man hängde löst och knappt gjorde sig förtjänt av ett G som betydde Godkänt. Jag vet att jag å min sida ofta hävdade att jag ständigt fick MVG-varning. Såhär i efterhand ger jag mitt tonåriga Jag all rätt och förståelse. Jag fick tvinga mig till skolan varje dag. Allt gjordes under mentalt dödshot typ. Äh, ”varje dag” är väl inte riktigt sant förstås – för inte var jag där varje dag inte. Och de dagar jag var där så klarade jag sällan att stanna dagen ut. Med de konflikter och utmaningar som jag ständigt låg i krig med så borde jag fått MVG-varningar titt som tätt för bara prestationen att ta mig till skolan. Jag kan känna att det här betygsystemet som sådant annars passar rätt bra in i min nutida värld där det är JAG som sätter betyg på saker och ting! Jag som helst sett att den mesta kommunikation bestod av kortkommandon. Nog för att JAG ofta behöver göra långa utläggningar för att omfatta en massa nödvändig information i ett svep – men andra borde använda sig mer av kortkommandon. Särskilt i kontakt med folk de inte känner. Och de där kommandona skulle inte rymma några som helst oklarheter!
Jag vill reklamera gamla tidigare beslut och val jag tagit. Just idag vill jag reklamera vädret. Badrumsgolvet. Tvättmaskinen. Sheins app. Vår hyresvärd. Hyresvärdens växel. Huvudvärk. Andras sega svarstid…massor av saker! Och hur förhåller jag mig då till alla dessa eländen? Ja, jag är långt ifrån att ha någon universalmetod iallafall! Jag har access till en del kloka personer som rakt av begriper och delar åsikten om reklamation. Igår t ex fick jag en jävligt bra bild från Fröken K. Vi kloka människor tillika autister, hittar ofta genvägar för att besegra hinder som äventyrar våra sinnen. På bilden stod ordet ”Antistalking”. Ett begrepp som jag omedelbart kan applicera in i min egna vardag. Direkt under stod en kort förklaring av ordet; ”Learning a person´s routine inorder to avoid them”. Det är en förklaring som gott och väl skulle kunna vara ett samlingsnamn för alla de manövrar man har i sitt artilleri! Som t ex den otroligt begåvade skillen man har för att snappa upp andras potentiella brister. Brister i förhållande till mig. Det går ofta fort att avgöra vad som utlöser vad hos respektive människa och lägga till i mitt huvuds egna ”googleträff” direkt jag råkar få kontakt med hen. Vill man inte ha debatt om ”det där som utlöser hens i mitt tycke sämsta drag” så undviker man det! I den bästa av världar kan man hålla sig skyddad från allt som innebär risker men i den världen lever uppenbarligen inte jag.
Det här med att förlita sig på ”de som ska veta bättre”, eller rättare sagt tro att man kan göra det, är också fog för reklamation. I samma reklamation inryms även de Hopplösingar till människor som kan häva ur sig t ex att ”bara för en läkare har sagt det så behöver det inte stämma”. Och tillförlitligheten gentemot just läkare är extra fragil. Jag kan se tillbaka drygt 4 år och bocka av massor av gånger då jag i princip överlämnat mig helt till olika läkare i hopp om att deras kunskap ska rädda mig. När man sitter där som en överkokt spaghetti och nästan behöver hålla i huvudet för att mäkta med att ta in och att kunna förklara sig. Om de lägena resulterar i ”nu provar vi detta läkemedel”, ”vi sätter ut läkemedel x helt”, ”vi testar högre dos av läkemedel x” etc etc, så är man jävligt tacksam över att läkaren ens förmedlar nån form av ”lösning”. Fler än en gång har de där lösningarna varit asdåliga men likväl är man beredd att prova en ny. När då en Hopplösing kommer och menar att jag borde vara lite mer kritisk och inte tro på en läkares ordinationer (som ofta bygger på typ 20 års klinisk erfarenhet) bara för att läkaren är en läkare – ja, då är den Hopplösingen lika reklamerbar som den lösning som just misslyckats. Varför ska man isåfall underkasta sig alla andra typer av kurer eller åtgärder som diverse läkare ordinerar?! VARFÖR fattar inte ”folk” att de typer av behandlingar som människor med all form av psykisk ohälsa ”väljer” att prova, provas för att de kan hjälpa!!!
Därmed inte sagt att jag inte har blivit jävligt missnöjd, tänkt att ”läkaren fattar ingenting” och borde reklameras stenhårt. För det har jag såklart.
Jag är inte särskilt nöjd med nånting just nu. Jo! Jag vet att jag har en oläst pocketbok som heter ”Elaka Citat” – den ska jag gå igenom strax!
Hut!
//Kit
