Jag borde skämmas. Mer än jag gör iaf. Jag skäms väldigt sällan för mig själv. För andra går bättre : )
Jag tänker jävligt ofta på den här bloggen. För ett tag sedan fick jag en swish på samma summa som min bok kostar och undrade vad i hela friden detta kom sig av! Jo, då hade en klok och vänlig människa kikat in här och klickat bokuslingen i köpkorgen! Då blev jag faktiskt lite arg på mig själv. Jag har nämligen ett lager böcker liggande här hemma som jag retar mig på. Tänk om jag hade varit bättre på att uppdatera här och sprida att boken finns öht! Hut!
Så vad gör jag numera? Jodå, skriver på bok 2 fortfarande…då och då… Den borde varit klar för länge sen. Men jag tröttnar ju jämt! Eller så har jag så många ideer i min arma hjärna att jag inte kan välja. Så istället blir jag arg och skiter i alltihop. Det är synd…Jag har ju sjukt många jävligt bra ideer och skrattar högt åt mina egna tankar och formuleringar. Samtidigt som jag har en närhet till att falla in i den hopplösa insikten att det bara är jag som tycker det är roligt. Innan jag utreddes min Asperger och ADHD så tänkte jag kort och gott att alla andra är tröga. Men så när jag tagit mig igenom min egna tröghet att inte begripa att andra inte per automatik har samma begreppsvärld som jag så blir det andra känslor. (Ett typiskt drag för Asperger är att ha svårt att förstå att andra har ett annat perspektiv än man själv, typ sitt egna…) Det blir istället en slags uppgivenhet runt att stå själv på en öde ö dit ingen annan har nån plan på att ta sig.. Inte för att jag vill bli räddad utan för att jag vill ha ett förstående sällskap.
I min tankevärld sker oavbrutet associationer. Ett ord , en mening, en dialekt, ett utseende ger direkt mig en signal in i mitt inre google där det letas relevanta träffar. Detta har ofta fått folk att kalla mig kvick, snabbtänkt, skarp etc. När det är relevant för dem. Alltså om nån förklarar något för mig som jag har intresse av att veta eller lära mig så är det såklart uppskattat att jag kan knyta an med ett eget exempel. Då har jag varit en väldigt intresserad lyssnare som dessutom integrerat deras info med mitt egna register och plockat fram en välkommen spegling. Det är poäng!
Men värre är det med alla de gånger som jag freestylar med vad som spottas fram från Hjärngoogle. När jag rabblar repliker från någon film eller youtubeklipp som jag associerar till och motparten inte fattar ett dugg. Jag är troligen galen på nåt vis. Själv tycker jag tvärtom att jag är jävligt adekvat där jag är i mitt budskap. Jag är fullkomligt med på noterna. Mina helt egenkomponerade stycken är så rätt de bara kan bli. Men det fattar ju ingen annan.
Borde man bara hålla tyst? Ja, det bestämmer jag mig ibland för att göra. Men det blir lätt svartvitt. Då vill jag nämligen helst undvika. Typ åla längs den där självlysande linjen de har längs golvet inne i flygplanen. Hålla mig kort med hela omvärlden så att det inte blir så mycket utmaningar. Och inte så mycket frustration, ilska och utanförskap.
Kan man bara få vara sig själv? Jadå, säger alla – det är klart. Nja…det är inte riktigt så. Det finns dessutom, har jag lärt mig efter all den insikt jag förvärvat senaste åren, ”saker man bara säger”. Det där att ”säga saker man bara säger” är en kort men jävligt väl sammanfattad beskrivning av hur ”normal” omvärld fungerar. Och för mig som har svårt att avgöra när ett budskap har identitet ”sak man bara säger” ligger det nära till hands att öppna färgburken med ”schackfärg”, dvs svartvit . Att ta det säkra före det osäkra och utgå från att ALLT som folk säger är just sånt de ”bara säger”. Folk är alltså opålitliga potentiella lögnhalsar allihop : )
På sätt och vis är det ett enda jävla minfält hela skiten : ) På ett ,för mig, rationellt sätt att tänka, så är det en slags trygghet att man förstå att man bör utgå från att man inte kan vara säker. Folk hålls nämligen med halvsanningar, halvlögner, fasader och annat skit stup i ett! Nån säger: ”jag borde verkligen flytta till en mindre lägenhet och komma ner i månadskostnad” . DET betyder INTE tvunget att de uppskattar om jag inom kort kommer med ett tips om en mindre lägenhet med lägre hyra enligt deras egen tanke. Nejnej, de ville bara gnälla lite – att flytta är inte att tänka på!
Jag blir trött. Fast om andra kan arrangera osynliga minfält för mig att gå på så borde det ju vara ok om JAG gjorde lite samma sak..? Typ kastade ut en såndär spikmatta som Polisen använder för att stoppa skenande bilar : ) Så när jag gör eller säger nåt som Hjärngoogle fått fram så är det ”sånt JAG bara säger/gör”.
Ja, dum är jag då INTE.
//Kit.
