Jag hatar att handla kläder när jag inte exakt vet vad jag ska ha, vilken storlek etc. Helst hade jag velat handla allt på nätet men då blir det ju alltid fel och jag ska behöva returnera, bli överrumplad av fakturor etc etc. Det går bara när man har stenkoll på varorna, det är fri frakt och retur. Jag passar härmed på att ge Footway en eloge! Man kan beställa en jävla massa skor med fri frakt, prova och sen fritt returnera. Bra!
Jag har insett att jag ska ge fan i att köpa byxor i annat material än bomull och de måste ha resår. Det är ingen ide att längre försöka vara normal genom att kränga på sig byxor som skaver, har knappar, dragkedjor eller har låg midja. Min kropp är specialutformad. Smala underben, feta lår, stor bakdel och så en svank som knappast går av för hackor! Det där sista innebär att tyget från grenen och uppåt måste vara jävligt stretchigt eller långt. Byxor med låg midja, fyfan, de hamnar på halva min röv! Jag kräver att få veta vart i helvete Kardashian och såna Rövmänniskor hittar sina jävla byxor?! Varför har DE alltid bra byxor?!
Jag är dömd att alltid gå i leggings. Jag måste ha resår till denna missanpassade lekamen. Och materialet måste vara tunt och mjukt. Thermo och nylonleggings kan dra åt helvete! Alltid ska de bli noppiga och jämt ska grenen åka ner. Jag hatar nerhasad gren. På jobbet har vi uniform. Det är ett problem för mig. Uniformsbyxorna retar gallfeber på mig så de har jag lagt längst in garderoben. De är av ett slitstarkt material som är obehagligt mot huden. De är vida som fan och stela. Jag har tvingats leta runt bland klädkedjor efter ett par som liknar uniformsbyxorna så mycket som möjligt men ändå går att ha på sig. Jag hittade ett par byxjävlar på H&M:s herravdelning. Mörkblå, med benfickor. De har normal midja men jag har dem högt som fan eftersom min tilltänkta midja efter 37 års livstid förflyttat sig till under bysten. Under den gränsen är det stora vallar som jag liksom får pressa ner innanför byxlinningen. Byxorna är mjukare och smalare än uniformsbyxorna men fortfarande avskyvärda. Den jävla byxknappen har blivit lösare och det är väl bara en tidsfråga innan den tänker släppa. Som en liten påminnelse om att ”Kit , vi är inte anpassade efter en vanskapt kvinnokropp! Vi vill sitta på en plattrövad slank man!” Och naturligtvis kommer detta att ske antingen just när jag i fullt stresspåslag ska iträda dem, eller mitt i rushen på jobbet när jag lämnat min stol för att serva någon Hopplösing! Jag får hjärtklappning bara av att tänka på det!
Nu hade jag synat H&M:s hemsida jävligt noga innan jag gav mig av på rövarjakt. På agendan fanns enbart uppgiften att skaffa minst två par dugliga leggings. Ett par svarta vanliga Basic storlek M och ett par träningstights okänd storlek. Det sista innebar osäkerhet. Min plan var att skaffa ett par tights med förmåga andas och att hålla in magen. Dessa ska jag ha till vardags på fritiden. Då kan jag gå längre sträckor med Hund utan att svettas och jag kan se lite smalare ut. Om jag har dem på mig i affären eller när jag hämtar sonen på skolan så kommer folk dessutom tro att jag är en fit jävel! Bara massa fördelar alltså!
Efter första steget in på H&M minns jag; De saknar uppenbart lager! De älskar att hänga ut ALLA sina kläder på för litet utrymme! Och alla plagg är i storlek XS, S och XL!!! FYFAN.
Någon högutbildad i kedjan har dock kommit på att de iaf ska dela in kläderna någorlunda efter tema. Basic, Divided, LOGG, H&Mplus, SPORT etc. MEN de har alltid reaställ random utplacerade där man inte ser till att hålla ordning. Allt är kaos. Och allt är fortfarande i storlek XS, S och XL. Dessa ställ vill jag sätta eld på.
H&M:s yta är alltså väldigt liten i förhållande till utbud. Väggar och klädställningar hotar i princip kväva mig.
I min hastigt påslagna förvirring frågar jag en vänlig expedit med bred kalmardialekt efter vanliga jävla svarta leggings. RO HIT MED DEM SÅ ATT JAG KAN AVLÄGSNA MIG SEDAN, tänker jag.. Hon visar mig till Basic och jag känner mig räddad när jag ser ca 1000 leggings torna upp sig framför mig. -Då säger hon att det finns fler på Divided. Och direkt kommer missmodet. Varför gör de såhär?! Ha inte i princip likadana leggings på två olika ställen till samma pris. Då blir jag nervös och osäker på vilka jag ska välja! Då jag frågar efter skillnaden så säger hon att de på Divided troligen är smalare. Good Point! Det avgör saken. Jag stannar i hemtama Basicutbudet. Jag lyckas hitta ett par svarta i storlek M, hör och häpna! I nästa sekund ser jag att dessa leggings finns i mörkgrått och marinblått också. Och genast kommer ambivalensen! Ska jag köpa grå också, kanske?! Omedvetet börjar jag nypa mig själv i käklinjen.- Ett klassiskt tecken på oro!
Jag går vidare mot det äckligt sportiga Sportutbudet. Efter ett irriterat letande hittar jag ett par lovande tights med löfte om guld och gröna skogar enligt beskrivningen. Jag tänker retfullt att vi nog ska bli två om det där!
Jag vet att jag bör prova tightsen eftersom jag inte ägt såna innan. Jag vill inte. Därför går jag planlöst omkring i affären och strötittar på allt otäckt utbud som jag vet enbart gör mig ännu mer nervös. Plockar på mig plagg som jag får för mig att jag eventuellt skulle kunna trivas i. Till slut orkar jag inte mer utan går argt mot provrummen.
Provrummen, ja…FYFAN! De har en smal gång med små bås på varje sida. Svarta smälliga dörrar. Och det är svårt att se om de är upptagna eftersom man inte kan gå tillräckligt i sidled för att se efter. ”Otryggt”, noterar jag. Jag slinker in i första öppna dörr. Och direkt slår hopplöshet i kombination med ilska till! Utrymmet är minimalt men nog har de satt upp vridbara speglar överallt! Var jag än tittar så ska jag ta mig fan inte komma undan närbilden av min feta dallriga kropp och tunna stripiga hår! Här bjuds jag på varenda jävla tänkbar vinkel av skapelsen! Det är precis såhär som folk kan se mig PRECIS NÄR SOM HELST! Här ackompanjeras sikten dessutom av djävulska lysrör. Att döma av allt flamsande från båsen intill, så inser jag att det troligen bara är en liten liten minoritet av H&Ms kunder som upplever båsen som jag gör. Eller som är så vidrigt och osmakligt gräsliga som jag.
Jag vet att jag är Ovanlig. Och känslig som fan. Därför är det kanske bara jag och eventuellt minoriteten som också känner den stank som ligger som en obligatorisk dimma i denna del av butiken. Det luktar fotsvett, armsvett, underliv och dåligt rengjord röv. – Men det är förstås JAG som är konstig om jag skulle få ett tokspel härinne tack vare alla de påfrestningar som detta utrymme bjuder på.
Den där jävla tröjan som jag trodde att jag eventuellt skulle trivas i är enbart hånfull när jag väl gjort mig omaket att prova den. Den kan dra åt helvete. Jag kränger på mig de jävla träningstightsen och hela vägen från vaderna och uppåt gör min nedriga kropp motstånd. Men jag, jag har då slitit sönder kläder i provrum förr så jag tänker icke ge mig. Och se på fan! Väl på så sitter de ta mig fan som de ska. -Eller nåja, så bra som man nu kan önska utifrån förutsättningarna!
Jag skyndar ut från de avskyvärda båsen mot kassan. Det är njutning att slänga fram 200kronors kupongen jag har med mig. Den har jag sannerligen tjänat ihop eftersom jag plikttroget införskaffar det mesta via H&M. Det blir ju lätt så när man inte klarar utsvävningar och när man har ett behov av att ha samma slags kläder jämt.
Trots att jag i princip fått träningstightsen gratis så är jag arg när jag går ut från butiken. Och utmattad. Nu ska jag bara in på KICKS också, sedan är utmaningen över.
KICKS…Åhnej…det vet jag ju vad det innebär…Stark doft och supersminkade skyltdocksmänniskor med tenorröster i svarta kläder med läppstift och ögonpennefärg kletade på händerna….FAN.
//Kit
