Jaha! Nu har det väl blivit sommar också! Jämt ska det bli det! Därför tänkte jag dela med mig av ”kapitlet” i min bok som heter som rubriken lyder; Sommaridioti.
Sommaridioti
”Svensk sommar borde avskaffas. Eller iallafall de krav och måsten som sommaren innebär. Vanliga människor förknippar sommar med avslappning, ledighet, badstrand, utflykter, camping, grillning…
Spökdjuret klöks när jag räknar upp de Vanligas topplista på aktiviteter;
”Jag hatar allt. ALLT! Avslappning?! My ass! Det visar bara på hur lågbegåvade Hopplösingarna är! På ledigheten ska man hinna precis ALLT tycker Hopplösingarna. De måste ju kunna berätta för allt och alla hur fantastisk deras sommar har varit!
”Guuud så härligt vi har haft hela sommaren!”
”Och så lägger de upp sina redigerade bilder på ”titta-på-mig-så-lycklig-jag-är-forum! Det är det där jävla Fittbook eller vad det heter! Tviiii!”
Ibland är vädret onekligen såpass bra att jag pallrar mig till stranden. Då ler Spökdjuret falskt med famnen full av Kenobollar och gör sig lustig;
”Strandbesök säger du? Trevligt. Sandiga vindar, äckliga ungar som gapar och skriker, äcklig tång och stenig botten? Jamen DET ser jag fram emot! Hur tänker du angående det faktum att du fött tre barn och är 30+ med minskad elasticitet med allt hur det yttrar sig? Nejmen absolut, nu åker vi!”
Jag stannar upp och avväger noggrant det Spökdjuret sagt. Försöker tänka att alla andra klarar att bortse från sånt. Om de nu ens tänker tankarna. Det gör de nog inte. De är väl sådana där som bara vill skynda sig iväg och NJUTA på stranden. Den typen av vanföreställningar tycker jag å min sida är konstigare än mitt Spökdjurs pladder.
Vi åker i den stekheta bilen mot den strand som Det bedömt vara lågriskställe. En strand där jag har benkoll på vart man ska parkera sig för att upptäcka eventuella faror. Barnen vill inte hjälpa till att bära saker. Saker som jag tagit med för att alla ska ha det så bra som möjligt. Jag tvingar dem och är hård i min ton. Vägen ner mot stranden är full av grankottar, rötter och barr som jag snubblar över eller får in i sandalerna. Jag hör hur Det gör anteckningar i sitt lilla skrivblock, men han säger inget. Givetvis har någon söndersolbränd kärring och hennes gubbe lagt beslag på den plats som jag planerat landa på. Oron kryper sig på och jag tittar irriterat på paret. Det småler falskt och nickar menande ”vad-var-det-jag-sa?”
Familjen vet att de gör bäst i att lyssna på min order då jag klargör att NU sätter vi oss HÄR. Det blir inte bättre än så. Snart har Spökdjuret fällt ut sin brassestol och för att visa hur jag egentligen borde vara klädd på stranden så har han iklätt sig en muslimsk burka. Där sitter han nu och blänger bakom nätet för ögonen. Tycker att allt är motbjudande.
Jag assisterar barnen med deras badkläder och attiraljer medan svetten rinner. Hela tiden retar de varandra eller frågar när vi ska fika. Jag väser att vi ska ta en sak i taget och att tjat är det sista jag vill ha. Kenobollarna sprutar ikapp med svetten. Jag slår mig med i solstolen. Det harklar diskret mot mig och räcker mig en handduk att lägga över magen som väller fram i tre sektioner. Han tar en klunk citronlemonad under burkan och säger lågmält;
”Det är duktigt av dig att åka hit med barnen, det är det visst det. Men det är väldigt obekväma stolar det här. Du kommer nog ha svårt att ta dig upp. Jaha, titta där nu då…Nu ska väl Familj Vanilj sätta sig och bygga sandslott med barnen så att alla ser! Och smal är mamman också. Fast det inte kan skilja mer än ett par år mellan barnen. Snart ska du se att hon hämtar sin selfiestick så att hon har lite MYSIGA bilder att flasha med sen. Håhåjaja.”
Jag tar en tidning och försöker koncentrera mig på den. Det är svårt att få lugn och ro när barn skriker, gapar och skvätter sand när de rusar förbi som om man inte fanns. Snart kommer en fotboll flygande och landar mitt bland våra grejer. Spökdjuret är just på väg att ta den för att kasta iväg den långt åt helvete åt ett annat håll än mot ägaren. Som tur är hinner min sambo före. I samma ögonblick slår sig en familj ner bara nån meter ifrån oss och givetvis är en av de vuxna en sån där man gått på samma högstadie som och som man absolut inte är intresserad av att heja på. Spökdjuret har fått nog. Han sliter av sig burkan och kastar iväg brassestolen;
”Nu jävlar är det nog! AAAAAAARRRRGGHH!!!”
Han springer skrikande mot strandkanten. Han trampar sönder Familj Vaniljs sandslott och knuffar undan allt i sin väg. Ut på bryggan och hoppar i för att kyla ner sig. Han skriker så det ekar innan han försvinner under vattenytan.
Snart kommer han i full fart i en motorbåt mot stranden. Han kör båten rakt upp på land så att sanden yr. Han kliver ur och spottar åt folk. Sen behöver han en kopp kaffe. Under tiden barnen fikar har han fullt upp. Han sticker hål på allt uppblåsbart som folk släpat med sig, han häller sand i fikakorgar, tar bilnycklar och gräver ner så långt han kan. Snart tränger han sig före i kön vid glasskiosken, tar sig förbi kassörskan och stänger av glassboxen.
När vi ska åka häller han ut resten av sin citronlemonad för att locka fram bin. Det kommer de att gilla!
Alla sina upptåg har han fått på bild. Han tänker skapa ett eget, elakt, forum som han kan dela med alla sina Spökdjurskollegor.
På kvällen ligger han till sängs bredvid mig på kudden och retar upp sig på olika sommarplågor. Som allas överdrivna snack om semester. Hur UNDERBART det är och har varit!!! Hur de tvunget ska umgås med allt och alla fast de aldrig annars gör det, hur de sjunger falskt till Ledin, Gyllene Tider och Gärdestad. Han tar fram skrivblocket sedan tidigare idag och ögnar igenom de noteringar över faktorer som retat honom under dagen. Plötsligt tystnar han och säger insiktsfullt;
”Du vet väl förresten att du inte får njuta av din ledighet om du är arbetslös?! Det får man bara om man arbetar i vanliga fall. Så du vet.”
Vi är rörande överens om att svensk sommar är en patetisk hetsjakt på idyll. Och att vi skiter i alla idioter.”
Ja precis så står det i min bok.
Hut!
//Kit
