Jag stör mig väldigt mycket på saker. På allt möjligt som kommer min väg. Ibland känns det som en förbannelse. Att störiga saker liksom är extra tykna mot mig och riktigt antastar mig! Jag kan inte värja mig eller bara bortse från dem. Och det är ansträngande. Tro fan att folk missbrukar som självmedicinering med benso och marijuana. Har man en extrem upptagningsförmåga så är man ju alltid igång i huvudet. Då vill man ha lugn och ro.
Igår var jag ute med Hund. Hon blir jätteglad så snart hon hör talas om ”gå ut”. Oj, så hela hon rister av förväntan över vad som ska ske! Vi går oftast samma rundor. När hon var mindre märktes det att hon blev orolig så fort man gick en någonstans där hon inte var van, och det nappade jag på såklart. Sån är ju jag med. Det ska vara som det alltid är! Så att man har koll.
Så kom vi en bit bort och eftersom det hade regnat var det en massa pölar överallt. I en pöl låg det ett uppblött kex och det hade en stor skata fått syn på. Hund såg skatan och ville leka med den. Skator är RIKTIGT skarpa och retfulla fåglar! Jag såg att Skata hade stenkoll på läget och att hon med precision skulle kunna stanna precis utom räckhåll för Hunds närmanden. Hund kutar fram i full fart, lagom smidig! Skata hann exakt undan. Skata flög upp och landade på ett garagetak. Där gick hon längs en hängränna, fram och tillbaka i sidled så det klapprade högt. Hund började nosa efter kattskit i gräsmattan istället och snabbt som fan flög Skata ner mot sitt kex igen. Hunds ena öra snappar upp att Skata är tillbaka och blir jätteglad. Hon springer fram igen och tror väl att Skata plötsligt ska vara med på noterna. Skata stannar kvar in i det sista innan hon tar till flykten upp på hängrännan igen. När hon landar har hon och Hund fortfarande ögonkontakt. Hund tror att det här en ytterligare dimension av leken och att Skata är snäll. Skatan förflyttar sig snabbt från sida och dessutom sitter hon och liksom hackar ut i luften med sin vassa näbb. Och för oväsen. Hund är så glad!
Själv står jag hela tiden bredvid Hund och retar mig på Skata. Försöker lösa situationen.
”Hördu, din retfulla jävel, huu så snabb du är! Ja, du hinner undan du! Fan så störig du är! Håll truten på dig!”
”Ta det lugnt för fan! Du får ju smyga fram om den inte ska hinna undan fattar du väl! Men skit i den nu! Vi går istället!”
När vi går så gör jag en ful min mot Skata och härmar henne. Troligen gör inga andra människor så. Nej, de säger väl ”Fy, fy, lilla Hund, låt Pippin vara” Och så går de lugnt därifrån. Själv är jag riktigt irriterad på att skatan är retfull och hunden är trög.
Senare sitter jag i bilen på väg mot stan. Då ser jag i höjd med Tegelviken ett par reklamskyltar. Minns inte vilket företag det handlade om men deras budskap är rakt av; ”Vi kan hela köket!” Det första jag känner är ”håll käften på er! Kom inte och stick upp på det där viset! Mitt kök ska ni skita i!” Troligen är DERAS tanke att så ett frö inför att jag eventuellt nån gång i framtiden vill äga ett kök som jag vill byta ut. Då ska jag minnas deras budskap och anlita dem. De som kan hela köket. Grejen är att när den dagen kommer så letar JAG rätt på dem. Innan dess vill jag inte ha en massa yada-yada presenterat för mig.
Jag vill vara ifred.
/Kit
