Då har jag väl varit hos tandläkaren. Inte mindre än två gånger på en vecka. Förra veckan var jag kallad för en årlig besiktning. Alltid glömmer jag hur obehagligt det är där! Och alltid slår minnet till i högsta hugg när jag väl sitter där i stolen.
Alltid ska tandläkaren, som inte är nån tandläkare ens, veta en massa om ens eventuella munproblem , godisvanor och mediciner. Jotack, jag borstar tänderna så in i helvetes snabbt o hårt så att jag skär upp tandköttet, jag äter godis när jag vill och jag tar mediciner som jag VET ger muntorrhet. Jag orkar inte med överflödiga ord o info som jag redan hört eller själv kan räkna ut.
Förr var det alltid en TANDLÄKARE man träffade. Tandsköterskan satt o langade grejer, hällde upp vatten och var tyst. Nu har plötsligt tandsköterskorna blivit så sturska att de ska spela tandläkare. De ska ställa alla frågor, gå igenom hela truten med diverse spett och de ska röntga. Och säga om man har hål. Tandläkaren får man bara träffa random. Om man HAR hål typ.
Denna gång äntrade tandsköterskan min käft utrustad med spett och spegel. Men först drog hon med van rörelse ner den retfulla lampan från taket. Den ska blända mig för allt vad den är värd och den har en riktigt uppfordrande uppsyn. Jag blundade som vanligt så att den inte skulle känna att den vann över mig. Sen ville tandsköterskan passa på att se hur pass tåligt mitt tandkött var för sylvasst spett. Därför stack hon ner spettet lite överallt. Tro fan att det blöder om man blir knivhuggen, liksom, vad tror du själv?! Hon vill ju bara hävda att tandköttet är lättblödande och gärna inflammerat också, så att hon kan A; säga att jag har dålig munhygien och B; att jag måste köpa tandvårdsprodukter som jag inte ens visste fanns. Och de kan man köpa i deras reception. No shit.
Sedan vill hon såklart röntga, för det är det roligaste de vet inom tandvården. Och exakt därför vill inga barn gå dit. Trots att den utrustning man tvingas ha inklämd på för litet utrymme har fått samma kritik i alla år så tycker ändå inte Folktandvården att man ska vidareutveckla sig. Nej, man ska ha en skarpkantad plasthake inklämd vid inunder tungan. Man ska hånas att bita ihop ordentligt också , så att den riktigt klyver munslemhinnan. Har man tur så blir det en bild under tiden tårarna pressas fram i ögonen av retningen i munnen. Situationen kräver också att man andas på ett visst sätt. Det är alltså flera saker att hålla ordning på samtidigt. När man väl fått bilderna granskade så är det ta mig fan aldrig något anmärkningsvärt. Man har alltså röntgat utan resultat anser jag. Dessutom är det ju skrattretande när Tandsköterskan sitter och låtsas behöva granska bilderna ingående. Det man ser är fullt intakta tänder med en massa fyllningar, det kan även jag som lekman avgöra.
Bara för att hon är bitter för att jag inte har några hål så tycker hon att jag ska börja använda tandstickor. De tandbyglar jag är så förtjust i är inte tillräckligt bra menar hon. Jag tycker jag har fullt sjå att få in en millimetertunn tråd mellan tänderna men nu tycker Tandsköterskan att jag ska använda grova tandstickor. Det är just det de är! STICKOR! Triumferande visar hon upp stickor av olika grovlek som hon nu tänker ”prova ut”. Hon tycker det är lämpligast att börja med den grövsta. Jag känner nog till de där tandstickorna, jag. Jag har nämligen provat innan och jag vet också hur det slutade. Jag tryckte hårt, våldsamt och snabbt på rent Kit Woman-manér varpå det fullkomligen forsade blod mellan tänderna. Jag gillar inte blod så jag stod där och kände hur det svartnade för ögonen. De där jävla tandstickorna är ALLA för grova! Det fattar väl vem som helst! Är det nån som på riktigt har riktiga mellanrum mellan tänderna, förutom fram eventuellt? När jag var klar var jag vit i ansiktet och handfatet såg ut som ett slagfält!
Innan jag går propsar Tandsköterskan på att jag ska inskaffa en eltandborste. En 3d variant , extra dyr såklart. Hon visar också en dyr tandkräm som hon säger att jag behöver! -Jag använder väl vilken tandkräm jag vill. Ica Basic om det tryter, det har jag inga problem med! Då jag passerar disken roffar jag åt mig flera gratisprov av de där nedra tandSVÄRDEN.
På eftermiddagen köper jag en jävla eltandborste på Elgiganten. 995 kronor. Som hittat. Givetvis fanns det alldeles för många att välja på men jag tog en jag hört reklam om. -Som om jag kommer få den där perfekta vita tandraden som reklamkärringen har, bara för att jag använder den där nedriga tandborsten. -För en tandläkarren känsla, varje dag! Det ska vi allt se!
När jag packar upp den jäveln på kvällen och är inställd på invigning och har kastat min vanliga i soporna, så ser jag att den nya ska LADDAS i 22 timmar. Alltså. – den kan ju redan nu likagärna knölas ner hos den andra där i soporna. Så känns det för mig. Men den får väl stå där o blinka retfullt då, för fan, i ett dygn!
Nästa kväll använder jag den och inser att detta är också en sorts sticka! En jävla retsticka! Den har olika läten, rörelser och lägger sig i hur jag borstar tänderna. Jag som alltså är mycket våldsam i min tandborstning skall numera läxas upp med en ilsken röd signal och en surrande protest! -Och den ska bestämma när jag ska flytta runt den i munnen. Jag känner mig provocerad att bita halsen av den! Så är den så lagom näsvis sen!
På lördagkvällen sitter jag o vräker i mig polkagrisar. Plötsligt smäller det till och jag fattar att jag har bitit av en kindtand.
Det första jag gör på måndagmorgonen är att ringa Folktandvården IGEN för att boka en akuttid. Jag tycker inte om plötsligt insatta saker i mitt dagsschema, men det får jag ju bortse från. Jag får en tid samma eftermiddag.
Denna gång är det en TANDLÄKARE. Hon sätter genast igång; hon drar ner den retfulla taklampan som ska stirra mig i ansiktet, och hamrar med all kraft sitt älskade spett mot den trasiga tanden. Kanske är hon rädd att den inte är sönder på riktigt så hon inte ska få borra, så att hon vill ta sönder den själv för säkerhetsskull.
Hon erbjuder mig bedövning vilket jag naturligtvis avböjer. Jag tänker ICKE gå förlamad och dregla med varm/kall känsla i flera timmar. Det blir hon säkert lite sur för. Sen borrar hon så in i helvete så mycket hon kan komma sig för. Jag tänker INTE avbryta o säga att jag vill ha bedövningen så jag bortser den skarpa isningen som håller på att ge mig hjärnblödning. När hon borrat klart ska hon sätta nån slags metallring runt tanden innan den ska fyllas med murbruk. Metallringen passar inte så hon ber tandsköterskan om en ”kil”. Hon visar mig en riktigt retfull och sylvass plastkil o säger att den ska in mellan tänderna för att tvinga fram utrymme. När hon spikat in den känner jag blodsmak i hela munnen. Nu får hon på den satans ringen och börja mura. När hon är klar ska jag skölja bort allt blod och känna efter om det är jämnt. ”Ehh…är det ett skämt?! Saknar hon ögonmått helt o hållet?! När jag biter ihop så känns det som om jag har en centimeterhög distans mellan tänderna!”
Efter 3-4 slipningar och en tydlig förhöjd irritation hos henne så är jag nöjd. Jag skulle känna ett sockerkorn om det låg på en tand kan jag tala om! Jag är verkligen en prinsessa på ärten, jag!
Jag känner mig som en vinnare när jag går ut därifrån. När jag tänker på att jag dessutom har friskvårdsavtal och inte betalar ett skvatt extra för det här besöket så skrockar jag elakt.
På kvällen äter jag godis hur mycket jag vill.
//Kit
