Lite så. Nej, jävligt mycket så! Alltid.
För det första så avskyr jag andras somrar som alltid infaller på min sommar och för det andra avskyr jag när all jävla skit ska börja igen på hösten! Och hösten ens?! Vart är min höst?! När skolan börjar igen ska det per definition vara höst!!! Men nej – här ska sommaren fortsätta att stressa mig med sin påstridiga sol, krav på att vara utomhus etc etc! Det är vid sånt jävelskap som även jag ”oroar mig” för klimatförändringarna! Upphör per omedelbart vänligen, tack!
Jag har då tagit mig igenom sommaren som naturligtvis aldrig är nån jävla ”glad sommar” inte! Icke för Kit Woman! Möjligen om jag finge ha sommaren helt för mig själv och samtliga andra ägnade sig åt att arbeta, så hade det kanske blivit lite glatt. Fredliga vistelser på stränder med lagom vind, Icabesök med inköp av uppenbart strandtilltugg så att alla som jobbar där kände avund, lågtrafikerade bilutflykter, butiksshopping på realisation utan andra kunder, inköp av glass i glassbutiken där jag är först i kön , intag av måltider på hamnrestauranger där alla bord är lediga, inga tondöva och hörselskadade jävla livemusiker nånstans som förstör för mig etc etc.
Jag har förresten tidigare delgett det öronproblem jag drabbats av – och det har ju inte upphört precis! Det damp ner ett brev från öron/näsa/hals där det stod att jag skulle kallas inom tre månader. Blev besvären värre så hänvisade de näsvist till Hälsocentralen. Glöm det. När smärtan tog ny sats och kändes som öroninflammation så blev det ett akutbesök och inget annat. Då har Kit Woman inte sovit pga smärtan och sånt fungerar liksom inte. JAG fungerar inte. Så sitter man då i händerna på nån specialist och utsätts för totalt vansinniga saker…Och han säger att inget syns. DÅ fullständigt sköljer en ångestattack över mig! Jag tror jag ska falla ur stolen och dö på plats. Tur att min D är med! Läkaren står förskrämd en bit ifrån och förklarat att det nog är är nervsmärtor jag har. Och att såna kan förekomma hos EDS-patienter som mig. Begrip katastrofen. Jag har redan nervsmärta i mun och ena ögat. Jag vill inte ha det i örat också!!! Givetvis triggas detta av guess what; stress. Denna skit håller jag alltså på att processa för att den på sikt ska Accepteras. Fyfan.
Min äldste flyttade hemifrån första juli. Förändring. FÖRÄNDRING. Samt kaos, oreda med grejer och ommöblering etc! Jag har haft så jävla höga förväntningar på att få överta hans rum och göra vad fan jag vill i…Sett mig själv sitta därinne med allt på plats, total ordning, jävligt kreativ osv…Ja, inte vet jag vad som hände men inte blev livet så lätt som jag gått och inbillat mig att det skulle bli. Jag har inte ens startat min dator därinne. Och varför är det lik förbannat en massa grejer därinne som inte ska vara där?! Hela garderoben är fylld av Skylanders och Disney Infinity-figurer! Gubbjävlar för tusentals kronor som saknar andrahandsvärde! Och sparas ska de!
Inte är det bara jag som blivit uppstressad av denna omfattande förändring heller! Min gamla katt freakade ur och ådrog sig urinvägsinfektion. Sannolikt stressutlöst, sa veterinären. Den här katten är autist. Inget ska ändras eller flyttas. Hon hör allt, hon framstår som helt uttryckslös/sur, allt ska följa rutin. Hon vill vara ifred med ryggen mot omvärlden. Och hon bangar inte på att gå lös på katter som hotar hennes revir. – 16 år gammal dam.
Pga sonens flytt besökte jag Ikea en dag. En regnig dag där varenda jävel inklusive turister hade tvångstankar på att också vistas! I höjd med avdelningen för sängkläder så tog det stopp. Det blev totalt OMÖJLIGT för mig att hitta, tänka och välja rätt bland underlakan. Och glöm att jag tänkte gå ogjort ärende. Under fullt pågående psykbryt så beordrar jag min sambo att omedelbart ta sig till Ikea och rädda mig. Lägg till huvudvärken jag hade redan från start! OCH att det spöregnade på Ikeas jävla lågprismetalltak. SAMT att folk är helt sjuka i huvudet! Det finns tre sorters föräldrar på Ikea.
1. De som går fullt normalt och lågmält med sina ungar intill sig. Tar ungarna ett enda steg ifrån dem eller höjer rösten minsta lilla så blir de genast korrigerade.
2. De som tror att de befinner sig på ett lekland där deras ungjävlar kan skrika och röra sig hur som helst medan de själva shoppar i lugn o ro. Ibland ropar de på eller pratar med dem som om de vore hemma hos sig själva . (Deras ungar är ofta slarvigt klädda, har foppaskor eller saknar skor).
3. De som tycker att Ikea är en del av deras härliga semester och sjunger och skojar ihop med sina vidriga barn.
Senare den eftermiddagen fick jag ett mail från Ikea som ville veta hur jag upplevt mitt besök hos dem. Be careful what you wish for säger jag bara!
Huset mittemot vårt har stått under renovering. Och blivit klart. Under min sommar. Genom hela processen har man mer eller mindre oroat sig för inflyttande grannar! När flyttbilen kör fram så är det inga mindre än jag och min lika stränga granne som låtsasumgås utanför mitt hus. På de obekväma caféstolar där vi aldrig suttit förr och heller inte kommer göra igen.
-Och är det inte en familj med 4 ungar som flyttar in?! Visst är det det! De pratskriker hetsigt på okänt språk till varandra. Och redan samma kväll har man ställt dit utemöbler, cyklar, leksaker samt en satans GUNGSTÄLLNING. Såhär ligger det till: på baksidan har huset en egen uteplats samt inhägnad gräsmatta stor som en hästhage. Men vart parkerar de sig?! Jamen på framsidan!!! Jodå, nu ska de spendera resten av sommaren på sin lilla grusade ”uppfart”! För på baksidan störs de av hunden som bor i huset bredvid deras. Jodå, så nu ska DE störa MIG.
Det startar alltså upp mer eller mindre ett tivoli mittemot mitt hus! Grannen bredvid dem tycker det är jättebra att hans ungar också ansluter! Och han vill ju inte vara sämre utan störtar till Biltema för att köpa en rejäl basketkorg att ha framför sitt hus! Sen var det varsågoda att börja studsa basketbollar på marken. Dagarna i ända. Sent om kvällarna ränner, cyklar, gungar och skriker de nya grannungarna. De vuxna är inomhus och gapar.
Givet att höstterminen inleds så återupptas också kontakterna med min yngstes skola. Så som man lämnade dem. Alltså, dessa människor; lärare o rektor…de är inte utav denna värld! Jag har tidigare beskrivit dem som clowner…-Dårar, säger jag nu. På den där skolan reder man inte ut vems unge som är vem ens. -Klargjort och belyst! Kit Woman fick styra upp ett skolbyte helt enkelt. Mer eller mindre ofrivilligt kasta sig in i ett helt nytt sammanhang! Men givetvis ser ordinarie skola till att fucka upp det sista de gör!!! Så nu har undertecknad även fått göra en officiell anmälan mot dem. Man vill kanske ställa mig frågan ”Är det inte bättre att släppa det?” Blankt jävla NEJ. Aldrig.
Jag är en Terminator. Under både vår och sommar så har Livet, likt motståndaren; the T-1000, försökt eliminera mig. Använt sig av stress i massa olika former så att all min energi sinat. Tänk en av de där slutscenerna i filmen där Terminatorn svårt skadad och lemlästad stapplar fram. Den där jävla T-1000 jagar ikapp, trycker honom mot en vägg och kör upprepade gånger en murbräcka mot hans huvud. BAM-BAM-BAM! Och som pricken över i:et passar han på att köra ett spett rakt igenom honom. Jävla svin. Sen ligger Terminatorn där till synes förgjord. Men – så aktiveras reserven, hans enda öga tänds och jävlar i mig reser han sig inte också?! JO! Han sliter loss spettet och kämpar vidare.
Så gör Kit Woman med. She’ll be back.
Hasta la Vista samt Hut!
